Goda nyheter predikas för folket på Falklandsöarna

DET var en het, tryckande sommareftermiddag i mitten av januari i Uruguay, då två missionärer från Sällskapet Vakttornet vinkade adjö till ungefär ett dussin av sina missionärskamrater, sedan de hade klättrat ner i en barkass som skulle föra dem ombord på en holländsk lastbåt, destinerad till Falklandsöarna, ett par tusen kilometer bort i Sydatlanten.

Under resan frambars ett gott vittnesbörd för alla besättningens medlemmar och passagerarna, bland vilka senare befann sig en grupp meteorologer, som var på väg till sina poster i de antarktiska regionerna. De skaffade sig litteratur, inte endast för egen räkning, utan också åt sina kamrater, som var stationerade i Antarktis. Slutligen, sedan båten i fem dagar rullat och kastats på vågorna, kom de trädlösa öarna i Falklandsgruppen till synes. De i ljusa färger målade husen i det förnämsta samhället, Port Stanley, med sina målade tak var i sanning en välkommen anblick för våra resenärer, som vid det här laget var trötta på havet. Det kuperade landet, som gick i en gråaktig färgton, var täckt av malörtsväxter, och som man efteråt fick veta har vägarna på hela ögruppen en sammanlagd längd av knappa tretton kilometer. Snart skulle de 2.280 invånarna på dessa öar för första gången få höra de goda nyheterna om Jehovas rike. Hur skulle de reagera?

Sedan missionärerna hade skaffat sig logi och något att äta och sedan fått vila ut över natten, steg de upp tidigt nästa morgon för att börja sitt predikoarbete från hus till hus. Hur överraskade blev de inte över att redan i det första huset få höra, att nyheten om deras ankomst hade gått före dem, ja, i själva verket hade spritt sig som en löpeld! Alla hade reda på att två missionärer hade kommit dagen förut, och missionärerna välkomnades beredvilligt. Andligen utsvultna, till trots för de tre kyrkor och fem präster som fanns på orten, lyssnade människorna i de fyra första hemmen till missionärerna i tre timmar. På fem dagar hade mer än hundra böcker, avsedda till hjälp vid bibelstudium, placerats och likaså hundratals broschyrer och tidskriftsexemplar, vilkas innehåll rörde sig om bibliska ämnen. Missionärerna gjorde upp om att komma tillbaka till de flesta av de hem som de hade besökt.

Denna verksamhet gjorde emellertid slut på lugnet i samhället. Den utgjorde ämnet för nästan varje samtal. Det var många människor som lyssnade ivrigt och framställde frågor om bibliska ting, men allt detta störde och oroade prästerna i hög grad, och dessa blev plötsligt mycket flitiga i att besöka sina hjordar och fördöma missionärernas arbete. En protestantisk präst, som inte hade besökt vissa av sina församlingsbor på mer än två år, fann plötsligt tid att besöka dem två gånger i månaden. Och lika föränderlig som vinden visade sig folkets inställning vara. På grund av prästernas propaganda började det gå rykten i staden: missionärerna har en annan sorts bibel, de är spioner osv.

Missionärerna började hålla offentliga föredrag, både i privata hem och i en lokal, som de hyrde, och under föredragsserien var åhörarantalet i medeltal trettio. Folk blev överraskade av att få veta, att namnet Jehova stod i deras biblar, och över att få kunskap om andra läropunkter. Inom en månad hade vartenda hem i huvudorten blivit besökt, och bibelstudier pågick i fjorton olika hem. Eftersom ungefär hälften av öarnas befolkning var spridd över de omgivande öarna och på utposter och i läger, som det vid den tidpunkten var omöjligt för missionärerna att nå, ordnade dessa så att biblisk litteratur sändes per post till varenda familj. Efter det att missionärerna hade arbetat i omkring två månader på Falklandsöarna, hade alltså varenda familj där fått vittnesbördet om Riket, antingen genom ett personligt besök eller genom posten.

Sedan missionärerna kommit tillbaka till Uruguay, har de fått brev från människor av en god vilja, som talar om att de fortsätter sitt studium av bibeln och nu har börjat predika bland sina landsmän. Det är tydligt att den tid och den kraft, som användes till att bära fram de goda nyheterna om Riket till invånarna på Falklandsöarna, inte varit förspillda. Utan tvivel finns det bland dessa människor några som kommer att överleva striden vid Harmageddon och få åtnjuta Jehovas välsignelser i rättfärdighetens nya värld.