Friheten att tillbedja Gud upprätthållen i Nigeria
JEHOVAS tjänares fiender har alltid framfört falska anklagelser emot dem, vilket bibeln om och om igen visar. Vid vissa tillfällen har dessa falska anklagelser emellertid verkat som en bumerang, så som det skedde i Daniels fall. Ett nutida exempel på hur de onda grävt en grop med hjälp av falska anklagelser och sedan själva fallit i den skall här omtalas. Skildringen kommer från Sällskapet Vakttornets avdelningsexpedition i Nigeria i Afrika:
”Den lilla församlingen kristna vittnen för Jehova i Ode Irele i Nigeria blev föremål för en sannskyldig sammansvärjning, därför att dess medlemmar vägrade att ta parti i en tvist om landområden och i synnerhet därför att de ägnade sig åt predikoverksamhet. Två vittnen arresterades och sattes i fängelset där på orten, sedan en självförordnad domstol förklarat dem skyldiga till sju ting som de falskeligen anklagades för. En vädjan, som angav att saken brådskade, riktades till den brittiske distriktsdomaren, som kallade till sig hövdingarna och de fängslade vittnena för att vidtaga en undersökning i saken.
Anklagelsernas sanningshalt prövades. Först gällde det vägran att betala skatt. Till anklagarnas ytterliga häpnad stack vittnet för Jehova handen i fickan och drog fram kvitton på att han betalt sin skatt under de senaste tio åren. Med harm avvisade domaren den anklagelsen. Den andra anklagelsen gick ut på att bröderna vägrade ta del i samhällets vägbyggnadsarbete. Vittnen hördes, som intygade att de två bröderna alltid var de första, när det gällde att anmäla sig till sådana arbeten, och så blev den anklagelsen avvisad. I den tredje anklagelsen påstods det, att vittnena predikade emot regeringen. ’Vad svarar ni på det?’ frågade domaren bröderna. Den ene svarade: ’Ni representerar regeringen. Om vi vore emot regeringen, varför skulle vi då ha vädjat till er om hjälp? Vi tror att den regering vi nu har är en av de bästa som finns för närvarande, och vi är tacksamma för den frihet, som vi åtnjuter under brittisk styrelse; men vi måste ge till känna, att Guds rike snart kommer att vara här, och det kommer att bli bättre än något annat herradöme.’ På liknande sätt behandlades de återstående anklagelserna, och de blev alla avvisade.
Distriktsdomaren tillrättavisade sedan kraftigt de konspirerande hövdingarna och fordrade att få veta den verkliga orsaken till denna sammansvärjning. Då kom sanningen fram. Många människor började intressera sig för budskapet som Jehovas kristna vittnen bar fram till dem, och till följd härav blev det allt färre kyrkobesökare och allt sämre med kollekten. ’Vi vill inte ha Jehovas vittnen i vår stad’, sade hövdingarna. Distriktsdomaren förklarade då för dem, att de levde under en demokratisk styrelse, som garanterar individens frihet att tillbedja Gud. ’Jag ger er tillåtelse att driva bort Jehovas vittnen från er stad’, sade han, ’på ett villkor. Ni skall först driva bort katolikerna, därefter baptisterna, därefter metodisterna och alla de andra. Sedan, när ni har gjort det, då har ni min tillåtelse att driva bort Jehovas vittnen sist.’ Vidare förbjöd han dem att hålla flera rannsakningar med Jehovas vittnen vid deras infödingsdomstol, i det att han bestämt yrkade på att anklagelser mot vittnena skulle föras fram till honom personligen. Till slut sade han: ’Jag kommer inte att ta upp till behandling några mer anklagelser mot Jehovas vittnen under de nästföljande sex månaderna.’
Nu började saker och ting hända. Högeligen tillstukad gick den förnämste hövdingen tillbaka till sin nya bil för att återvända hem, men han kunde inte få i gång den. Några mekaniker skickades efter, men de kunde inte finna felet, och bilen blev stående i tre veckor. När hövdingarna kom tillbaka hem, fann de att väggen till fängelset, där bröderna hade varit inspärrade, hade rasat och att taket till deras rättssal, där de hade tänkt ut sammansvärjningen, hade störtat in. Nu håller bröderna på att göra upp planer för att bygga en ny Rikets sal, ty sedan svårigheterna började, har antalet vittnen för Jehova i Ode Irele ökat från sexton till nittiotre.”