Prästledd pöbel på Cypern gäckades i sitt uppsåt
DET förefaller högst egendomligt, att en religiös organisation som gör anspråk på att vara kristen, i detta fall den grekisk-ortodoxa kyrkan, kan ställa till med religiös förföljelse av kristna. Och det är nästan lika egendomligt att detta äger rum i en brittisk koloni, då England ju både kämpat i två världskrig och nu understöder Förenta nationerna av föregivet intresse för de fundamentala mänskliga fri- och rättigheterna. Och härmed övergår vi till att återge ett meddelande som Vakttornet erhållit från ön Cypern:
”Vår kristna sammankomst i biografen i Famagusta på Cypern, vilken var fastställd till dagarna 23—25 maj 1952, började mycket bra. På fredagskvällen var vi 200 närvarande och på lördagen 250. Bröderna blev begeistrade över att få två bibeltraktater på grekiska språket och över tillkännagivandet av nya uppgifter för teokratiska skolan i församlingarna, ett studium av de kristna grekiska skrifterna. Annonseringen av det offentliga föredraget i staden gick utmärkt, och för det mesta bemöttes vittnena väl av folket.
Det offentliga föredraget skulle börja klockan elva på söndagsförmiddagen. Med tanke på tidigare oroligheter vid våra offentliga föredrag vidtog vi alla försiktighetsmått, och vaktmästarna instruerades att inte släppa in någon som kunde misstänkas höra till bråkmakarna, av vilka vi kände till en del förut. Omkring tio minuter innan föredraget skulle börja, uppenbarade sig en procession på väg till biografen — i spetsen gick sex av den grekiskortodoxa kyrkans präster, följda av tjogtals skolungdomar från läroverket, som står under kyrkans kontroll. De hade för avsikt att ta sig in i biografen, men våra vaksamma vaktmästare hindrade dem, med polisens hjälp, att komma in i byggnaden. Prästerna uppmanades att avlägsna sig, då de ändå inte skulle få lov att komma in. Den ledande prästen hade ställt till ett tumult på samma biograflokal år 1948.
Prästerna envisades med att söka komma in och började tränga på vaktmästarna och polisen. För att hindra dem stängde man då dörrarna och låste dem. Detta retade prästerna så, att de sade att de skulle in, om de så skulle mista livet på kuppen. Polisstationen underrättades med begäran om fler poliskonstaplar, som också kom inom kort. Prästerna och skolungdomarna drevs nu handgripligen bort från trappan till biografen ned på gatan. Nu hade gatan blivit tillhåll för en upprörd folkmassa, och kvinnor skrek och väsnades. Ett av vittnena fasttogs för en stund av fyra av prästerna, men han lyckades kämpa sig fri, sedan han blivit slagen i ansiktet och fått sina kläder sönderrivna.
Polisen befallde folkhopen att skingra sig, annars skulle deras namn bli uppskrivna, men prästerna vägrade ändå att gå sin väg. I stället började en av prästerna hålla tal på motsatta sidan av gatan, medan deras följeslagare ropade bifall och applåderade. I en och en kvarts timme höll denne prästman på att utslunga otidigheter mot oss. Pöbelhopen som lyssnade på honom uppförde sig som om den varit demonbesatt. Emellertid kunde vår talare hålla sitt föredrag innanför biografens stängda dörrar. Det var 330 som lyssnade på honom, men utan tvivel skulle det varit hundratals fler åhörare, om det bara varit lugn och ordning utanför.
Bröderna blev tillsagda att stanna kvar inne i lokalen, då man inte kunde veta vad pöbelhopen kunde ta sig för. Klockan 12.15 började kyrkklockorna ringa, och prästerna ledde processionen tillbaka till sin kyrka. Då polisen sedan gjort vägen klar, fick alla utomstående som lyssnat till föredraget avlägsna sig, och senare kunde bröderna själva lämna biografen. Vaktmästarna fick emellertid fortsätta att bevaka dörrarna, och flera poliser sändes för att upprätthålla ordningen under eftermiddagens möten, då det ännu befann sig en del laglösa element utanför.”
Det kan komma som en överraskning för en del, när de får höra hur präster, som ser så fromma ut i sina svarta rockar, så våldsamt kan söka hindra andra i deras rätt att dyrka Gud så som samvetet bjuder dem. Men välunderrättade kristna blir inte förvånade. De vet att Jesus talat om, att hans efterföljare skulle få röna samma bemötande som han själv. Och det är oemotsägligt att Jesus blev våldsamt förföljd av sin tids präster, judendomens skriftlärda och fariséer. Som en bekräftelse av hans ord får hans fårliknande efterföljare röna samma slags behandling från vissa getlika elements sida, när dessa har nog makt till det. — Matt. 10:16—31; 25:31—46.