Frågor från läsekretsen

● Är det önskvärt, att man i förbindelse med Rikets sal ställer i ordning ett ljudisolerat rum, dit man kan gå med barn som stör och där den som har hand om barnet kan höra och kanske se vad som försiggår, utan att barnet behöver störa församlingens möten? — G. E., Pennsylvanien.

Barnen bör vara med i församlingen tillsammans med föräldrarna, de bör vara snälla och skicka sig väl. Föräldrarna bör uppfostra sina barn så att de uppför sig väl. Att göra anordningar för ett slags ”barnkrubba” eller ”lekrum” för motspänstiga barn innebär, tycks det oss, att uppmuntra oregerlighet hos barnen. Det berövar barnen en fostran som skulle lära dem att det finns tillfällen, då de måste sitta tysta och snälla och lyssna till andra, då de inte skall vara medelpunkten. Om ett barn skriker eller stör mötet på annat sätt, kan man gå ut med det ur salen, till dess det har lugnat sig och man kan gå in igen. Men om ett särskilt rum funnes, ställt i ordning, skulle en del föräldrar missbruka det. Om de gick med sina barn till ett sådant rum, skulle deras intresse delas mellan barnen och det som de hör i högtalaren, vilket skulle få till följd att de varken gav sina barn eller mötet erforderlig uppmärksamhet. Det är bättre för föräldrarna och barnet att vara med vid själva mötet, och om det visar sig nödvändigt, kan far eller mor taga med sig barnet ut och ge det sin odelade uppmärksamhet och komma in igen, när barnet lugnat sig. Föräldrar kan göra detta, om de sitter tillsammans med sina barn, och de kan göra det utan att störa de andra så mycket, om de sitter nära utgångsdörren och vid änden på stol- eller bänkraden.

Vi tror fullt och fast, att i de fall där störande barn är ett problem, finns lösningen hos föräldrarna och inte i någon anordning med ett ljudisolerat rum. En hel del föräldrar försummar utan tvivel att se efter sina bara och öva och undervisa dem om hur de skall uppföra sig vid mötena. Man har lagt märke till, att det är i de mer civiliserade länderna som barnen är mest oregerliga, olydiga och motspänstiga i allmänhet, och ansvaret för att detta förhållande blir rättat vilar helt och hållet på föräldrarna. I många länder i världen, där barnen besöker mötena i stort antal, är det mindre störningar än i Förenta staterna och en del andra länder, som vanligen anses vara de mest civiliserade. Barnen måste få fostran och övning, de får bli bortskämda. Det är vår bestämda uppfattning att man bara kringgår problemet, och inte löser det, genom att ställa i ordning ett särskilt rum, en ”isoleringscell” för försumliga föräldrar och oregerliga barn. Ett sådant rum uppmuntrar föräldraförsumlighet och ungdomarnas oregerlighet.

● Är det rätt av ett kristet vittne för Jehova att ha affärsförbindelser med någon som blivit utesluten? — F. G., Kalifornien.

Svaret måste delvis bero av omständigheterna i varje enskilt fall. I allmänhet är det önskvärt att vi inte har att göra med uteslutna personer, vare. sig det gäller affärer, sociala förhållanden eller andlig gemenskap. Om det är möjligt att finna nya utvägar — genom att t. ex. få en ny arbetsgivare eller nya arbetare, genom att anskaffa råmaterial eller få tjänster utförda av någon annan —, då är det tillrådligt att begagna sig av dessa. Om omständigheterna emellertid är sådana, att du inte kan göra detta, kan du besluta dig för att alltfort ha affärsförbindelser med en utesluten person, under det du fortsätter att i materiellt avseende sörja för dig själv och din familj. Men om du anser det nödvändigt att fortsätta som förut, måste du taga dig till vara för att inte umgås med den uteslutne eller diskutera andliga spörsmål med denne. Kom ständigt ihåg, att våra andliga intressen är av långt större betydelse för oss än de materiella intressena, och följ noga församlingens anvisningar beträffande den som blivit utesluten. Genom att handla så, skyddar vi inte bara våra egna personliga intressen, utan också våra bröders — och särskilt de nyas eller svagares, ty dessa våra bröder kunde lätt taga anstöt av att vi har något att göra med en utesluten person.