Varför sorg överträffar glädje
FROMHET eller visdom mätes inte efter hur långt ansiktet är. Inte heller tillkännager ett ständigt skrattande att man har glädje i hjärtat. Salomo prisade glädjen, men han sade också, att ”gråta har sin tid”. (Pred. 3:4; 8:15) Det är farliga tider vi lever i, dagarna är onda. Folken anfäktas av svårigheter, befinner sig i brottslighetens kvävande strupgrepp, hotas av faror som borde få dem att nyktra till. Endast tomhet blir resultatet av deras försök att komma undan dessa hårda verkligheter genom en desperat nöjesjakt. Till och med millioner som kallar sig kristna bevisar sig vara ”nöjesälskande mer än Gudälskande”. — Ef. 5:16; 2 Tim. 3:3—5; 1 Petr. 5:8; Upp. 12:12, NW.
Förnuftigt tänkande människor sörjer över detta tillstånd och söker kunskap om orsaken till det. Dåraktiga människor avfärdar sådana frågor med en axelryckning och menar, att det hela är fullständigt normalt och söker skratta bort bekymren i en virvel av tygellöst leverne. I själva verket förutsäger bibeln dessa förhållanden såsom en del av tecknet på att vi lever i denna gamla världs sista dagar och snart kan få komma in i en evigt förblivande, ny, rättfärdig världs första dagar. Endast de som tänker nyktert kommer att fatta detta. Kristus Jesus sade: ”Lyckliga äro ni som gråta nu, ty ni skola le.” Och åter: ”Ve eder som le nu, ty ni skola sörja och gråta.” — Luk. 6:21, 25, NW.
Beständigt festande och uppsluppenhet nu, i dessa kritiska tider, då avgörandet skall falla, utan någon nykter begrundan av de stridsfrågor som mänskligheten står öga mot öga med, kommer att föra till framtida sorg och hindra en från att komma in i Jehovas nya värld, där sorg och suckan skall fly bort för evigt. De å andra sidan, som nu sörjer över dessa kritiska tider och begrundar dem i ljuset av Guds ord kan komma till insikt om att vi lever i de sista eller yttersta dagarna, och deras tårfyllda ögon blir upplåtna till att se den tid, då en ny värld skall komma och då Gud ”skall torka bort varje tår från deras ögon”. (Luk. 21:28; Upp. 21:4, NW) Det är ett förkrossat hjärta Gud kan mottaga, ett sörjande sinne han tröstar, en suckande och klagande människa han sätter frälsningsmärket på, inte en lättsinnig skämtare. ”Visheten bygger upp livets hus, lättsinne river ner det.” — Ords. 14:1, Mo; Ps. 51:19; Jes. 61:1, 2; Hes. 9:3—6.
En viss munterhet kan vara värdefull nu för att ge avkoppling och ändra takten i känslornas tummel, men den uppbygger inte till evigt liv. Den kurs som nu överträffar allt annat är att nyktert se saker och ting i ögonen, att genom begrundan och allvarligt studium skaffa sig vishet i sinnet att möta problemen med, i stället för att spilla större delen av sin mentala energi på att söka uppsluppenhet och löjen. Det är bättre att lyssna till vis förebråelse och förmaning än att förlora sig i sökandet efter munterhet. För den skull ger Guds ord det rådet: ”Bättre är sorg än löje, ty genom ett bedrövat ansikte förbättras sinnet. Den vises sinne är i sorgens hus, men dårarnas sinnen i munterhetens hus. Det är bättre att en man får höra förebråelser av den vise, än att han får höra sång av dårar. Ty såsom nässlor som sprakar under kitteln, så är en dåres skratt.” — Pred. 7:3—7, AT och Mo.