Den nya världens organisation utrustas
Om därför en man håller sig undan från dessa senare, kommer han själv att bliva till särskilt hedersamt bruk, invigd, duglig för Husbondens tjänst och fullt rustad för allt gott verk.” — 2 Tim. 2:21, Weymouth.
1, 2. Hur länge har Jehova haft vittnen på jorden, och hur kan vi säga det? På vilket sätt och varför är vi intresserade av Jehovas vittnen i våra dagar?
JEHOVAS vittnen” var det namn som antogs vid I den internationella sammankomst som hölls av invigda kristna i Columbus i Ohio, USA, den 26 juli 1931, och det upptogs därefter av församlingar av likadana kristna överallt på jorden. På grund härav kanske många människor betraktar dem helt enkelt som ännu en religiös sekt och därtill en av mycket sent ursprung. Men detta överensstämmer inte med verkligheten. När människosläktet ännu var helt ungt, lät Jehova Gud ge till känna att han hade ett vittne på jorden. Det var Abel, som såg fram emot den nya värld som skall styras av Guds kvinnas säd. (1 Mos. 3:15) Kain, ett redskap för den store ormen, dödade Abel, och detta öde har drabbat många av Jehovas vittnen alltsedan dess, till och med säden själv, Jesus Kristus.
2. Räknat från Abel, är Jehovas synliga organisation av hans vittnen nu nära sex tusen år gammal och alltså äldre än någon företeelse inom kristenheten. Jesus Kristus, ”det trogna och sannskyldiga vittnet” (Upp. 3:14, 1878 års övers.), bildade och organiserade sin kropp av med anden smorda efterföljare för nära två tusen år sedan. De utgjorde ett kristet eller andligt Guds Israel, under ett nytt förbund med Gud genom en medlare som är större än Mose, nämligen Jesus Kristus, och alla dessa var judar invärtes, vilkas omskärelse bestod i att deras hjärtan hade blivit renade från denna världens orenhet. Detta var länge sedan, och vi kan själva läsa om det i bibeln. Vad vi nu särskilt är intresserade av är dem som kallas ”Jehovas vittnen” nu i vår tid. Hur har denna nutida grupp av vittnen bildats, då den ju inte är någon del av kristenhetens samfund och sekter och dess medlemmar inte är förordnade, utvalda eller erkända av dessa religiösa samfund?
3, 4. a) Av vem är de utvalda? b) Vilket krav måste de uppfylla för att bli dugliga för tjänst som Hans vittnen?
3. Om dessa kristna hade blivit utvalda av kristenhetens världsliga religiösa system, skulle de inte nu vara den Högstes vittnen. Jehova kallar sina vittnen ”min tjänare, den som jag har utvalt”, och Jesus meddelade sina lärjungar någonting liknande, när han sade: ”I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder.” (Jes. 43:10; Joh. 15:16) Antag nu, att uppriktiga människor, som följer bibelns föreskrifter, utan betingelser överlämnar sig åt Jehova Gud till att göra hans vilja efter Jesu Kristi föredöme. Om Jehova väljer att taga emot dem och gör dem till sina vittnen, då kan inget religiöst system göra Guds val om intet eller uträtta någonting genom att förneka det och strida mot det. De oskriftenliga religiösa ceremonier som kristenhetens präster utför kan inte införsätta någon i Guds synliga organisation. Beträffande de krav som vi måste uppfylla, om vi skall kunna brukas såsom hans redskap eller ”kärl” i hans organisation, läser vi i inledningstexten till denna artikel: ”Om därför en man håller sig undan från dessa senare, kommer han själv att bliva till särskilt hedersamt bruk, invigd, duglig för Husbondens tjänst och fullt rustad för allt gott verk.” — 2 Tim. 2:21, Weymouth.
4. För att kunna bli duglig till att tjäna Jehova, den store Husbonden, och för att bli utrustad av honom för gott verk av alla slag, säger aposteln Paulus att en man måste draga sig undan och i fortsättningen hålla sig undan från vissa individer, som han talar om såsom ”dessa senare”. Paulus liknar människor vid kärl eller hushållsartiklar i ett stort hus och säger: ”Nu finns det i ett stort hus icke endast hushållsartiklar av guld och silver, utan också andra av trä och av lergods; och somliga äro avsedda till särskilt hedersamt och andra till sämre bruk.” (2 Tim. 2:20, Weymouth) Det är genom att skilja sig från dessa senare, vilka är till sämre, med ingen heder förbundet bruk, som en individ visar att han är invigd eller avskild för Guds heliga bruk. På det sättet är han duglig för Jehovas tjänst, värdig att bli utrustad för goda gärningar såsom Jehovas vittne. I kapitel 9 av Romarbrevet liknar aposteln en viss härskare vid ett kärl, som brukades på ett sätt varmed ingen heder var förbunden. Denne härskare var Egyptens högmodige Farao, vilken sade till Jehovas vittne, Mose: ”Vem är Jehova, vilkens röst jag skall höra och så släppa Israel? Jag känner icke Jehova; och icke heller vill jag släppa Israel.” (2 Mos. 5:2, Darby) För sin vanhedrande tjänst blev Farao tillintetgjord tillsammans med sin här, sedan Egypten hade lidit tio fördärvbringande plågor från Jehova Gud. Farao bevisade sig vara ett vredens kärl, färdigt till fördärv. Israeliterna, som följde Jehovas stora vittne, Mose, blev räddade från Egypten, och de trogna fördes slutligen in i det utlovade landet av mjölk och honung. — 2 Mos. 14:1 till och med 15:22.
5, 6. a) Vilka är i våra dagar vredens kärl, färdiga till fördärv? b) Vilka är barmhärtighetens kärl, dugliga för hans bruk? Vad är beviset?
5. Det är på samma sätt nu med de andliga israeliterna, som är i denna världen men inte är någon del av den. Den osynlige Farao, ”denna världens gud”, Satan, djävulen, är ett kärl varpå Guds vrede nu vilar och vilket slutligen kommer att tillintetgöras. Men de trogna kristna av det andliga Israel liknas vid ”barmhärtighetens kärl”, som Gud förut hade ”berett till härlighet”. (Rom. 9:17—24) Dessa har dragit sig bort ifrån ogudaktiga människor, som är kärl till en sämre eller vanhederlig tjänst och som är dömda till slutlig tillintetgörelse såsom motståndare till den sanne Guden, Jehova.
6. Det nutida Egypten, Satans, värld, är fullt av kärl, över vilka Guds vrede vilar. (Upp. 11:8) De är bestämda till att snart förintas i den annalkande striden vid Harmageddon. Detta gäller bland andra kristenhetens religiösa ledare och samfund, vilka avviker från bibelns sanning liksom Hymeneus och Filetus, som aposteln Paulus omnämner. Våra dagars vittnen för Jehova är ett invigt folk, därför att de ägnar sig åt Guds heliga tjänst för att utföra hans vilja och befallningar. I stället för att vidare slaviskt hänge sig åt att tjäna detta nutida Egypten, som är dömt till undergång, har de som Jehova har gjort till sina vittnen överlämnat sig åt, och har betraktat det som en ära, att brukas av honom i vilken egenskap som helst. Endast genom denna avskildhet är de dugliga för den store Husbondens tjänst, och han visar att han har antagit dem genom att utrusta dem för gärningar som är goda i hans ögon. Ja, där har vi beviset för att de är hans vittnen, som utgör hans synliga organisation, nämligen att han välsignar dem och faktiskt brukar dem till att utföra hans verk på jorden. Kristenhetens religiösa system kan förneka att dessa människor är vittnen för Jehova och kan kalla dem med alla slags skymfliga öknamn och tala och arbeta emot dem. Men om de äger bevisen för att de är Guds synliga organisations hedrade kärl, så betyder den smälek och det motstånd som de får röna från världsliga religiösa system ingenting. De står orubbade på en fast grundval: ”Dock, Guds fasta grundval står orubbad och bär denna inskrift: ’HERREN [dvs. Jehova] känner dem som verkligen höra honom till.’ Och vidare detta: ’Må var och en som nämner HERRENS [dvs. Jehovas] namn vända sig bort ifrån all ogudaktighet.’” — 2 Tim. 2:19, Weymouth; 4 Mos. 16:5; Jes. 26:13.
7. Vilka hjälpmedel har Jehovas vittnen brukat i mer än sjuttio år? Hur är de utrustade i våra dagar, och vad är detta bevis för?
7. Från den tid, då Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap grundades och tidskriften Vakttornet började utges, har Jehovas vittnen använt dessa hjälpmedel i hans tjänst, ehuru under beständiga angrepp från kristenheten. Och efter dessa mer än sjuttio år finns det trots, dessa angrepp nu fler, många gånger fler, kristna, som har bekänt sig till namnet. Och nu, år 1950, har den Gud som vi tjänar utrustat oss på ett mäktigare och kraftigare sätt än någonsin förut, för att utföra ännu större ting såsom hans hedrade kärl. Detta skall vi här i korthet beskriva, ty det utgör bevis för att universums Suverän inte har saknat vittnen på jorden i dessa den gamla världens farliga yttersta dagar. Det är också bevis för att vi står framför portarna till den oförvitliga nya värld, som hans vittnen representerar.