SHELA

[Shẹla]

1. (hebr.: Shẹlach) Betyder möjligen ”kastvapen”. Son till Arpaksad och sonson till Sem. Han föddes 2333 f.v.t. och avled 1900 f.v.t. i en ålder av 433 år. Shela och en av hans söner, Eber, blev stamfäder till var sin släkt av de 70 släkter som uppstod efter den stora översvämningen. Den släktlinje som gick från Sem till Abraham och vidare till Jesus löpte genom Eber. (1Mo 10:22, 24; 11:12–15; 1Kr 1:18, 24; Lu 3:35)

2. (hebr.: Shelạh) Betyder möjligen ”önskan”, ”bön”. Den tredje sonen som Juda fick med sin kanaaneiska hustru. (1Kr 2:3) Tamar skulle ha getts till Shela i svågeräktenskap, men så blev det inte. (1Mo 38:1–5, 11–14, 26) Shelas avkomlingar bildade shela(n)iternas släkt, och några av dem, och platserna de bosatte sig på, nämns vid namn. Somliga av dem vände tillbaka från landsflykten i Babylon. (4Mo 26:20; 1Kr 4:21–23; 9:5; Neh 11:5)