ISASKAR
[Isạskar] Betyder ”han är lön [dvs. en lönens man]”.
1. Jakobs nionde son; det femte av Leas sju barn som föddes i Paddan-Aram. Lea betraktade den här sonen som en belöning eller lön från Jehova för att hon hade låtit sin tjänarinna föda söner åt Jakob under en period då hon själv inte fick några barn. (1Mo 29:32–30:21; 35:23, 26; 1Kr 2:1)
Isaskar var kanske åtta år när hans familj flyttade till Kanaan 1761 f.v.t. Därefter är ingenting känt om hans liv bortsett från händelser som han var med om som en av ”Jakobs söner”. (1Mo 34:5–7, 13, 27; 37:3–27; 42:1–3; 45:15) År 1728, då han var omkring 41 år, flyttade han till Egypten med sina söner Tola, Puva (Pua), Jov (Jasub) och Simron. De var bland de ”sjuttio själar” i Jakobs hushåll som kom till Egypten. (1Mo 46:13, 27; 2Mo 1:1–3; 1Kr 7:1)
När Jakob på sin dödsbädd välsignade sina 12 söner, var Isaskar den sjätte som mottog faderns välsignelse: ”Isaskar är en starkknotad åsna som ligger ner mellan de båda sadelpåsarna. Och han skall se att viloplatsen är god och att landet är ljuvligt, och han skall böja sin skuldra för att bära bördor, och han skall bli underkastad tvångsarbete som slav.” (1Mo 49:14, 15) Med den här välsignelsen pekade Jakob inte bara ut vissa karaktärsdrag hos Isaskar och händelser i hans liv, utan liksom då han välsignade de övriga bröderna förutsade han något som skulle känneteckna hela stammen och sådant som avkomlingarna skulle vara med om ”i dagarnas slutskede”. (1Mo 49:1)
2. En av Israels 12 stammar; avkomlingar av Jakob genom hans son Isaskar.
När den första mönstringen företogs sedan man lämnat Egypten, var antalet vapenföra män från 20 års ålder och uppåt i denna stam 54 400. (4Mo 1:17–19, 28, 29) En liknande mönstring omkring 39 år längre fram visade att stammens mönstrade män hade ökat till 64 300, och på Davids tid uppgick deras stridshär till 87 000. (4Mo 26:23–25; 1Kr 7:5) Det var 200 överhuvuden i stammen som kom till Hebron 1070 f.v.t. då David gjordes till ”kung över hela Israel”. (1Kr 12:23, 32, 38)
När israeliterna slog läger i vildmarken, hade Isaskars släkter sin plats öster om tältboningen, på Judas sida, tillsammans med helbrodern Sebulons släkter (4Mo 2:3–8); när folket var på marsch gick denna lägeravdelning bestående av tre stammar i spetsen. (4Mo 10:14–16) När Mose välsignade stammarna i samband med att han tog avsked av dem, nämnde han Isaskar och Sebulon tillsammans (5Mo 33:18), men några år längre fram skildes de åt i samband med att stammarna delades upp i två grupper för att höra lagens välsignelser och förbannelser läsas upp mellan berget Gerissim och berget Ebal. (5Mo 27:11–13; Jos 8:33–35; se EBAL nr 2.)
När det utlovade landet delades upp, var Isaskar den fjärde stammen som genom lotten blev utvald att få sin arvedel, som i huvudsak visade sig ligga i den fruktbara Jisreeldalen. Mot norr gränsade Isaskars område till Sebulons och Naftalis områden, mot öster var Jordan gräns, mot söder låg Manasses område, och på västra sidan låg en del av Asers område. Berget Tabor låg vid den norra gränsen till Sebulon, medan staden Megiddo låg nära den sydvästra gränsen och Bet-Sean intill den sydöstra gränsen. I Isaskars område låg ett antal kanaaneiska städer och deras kringliggande bosättningar. (Jos 17:10; 19:17–23) Det var i denna fruktbara dal som Isaskars stam enligt Moses välsignelse skulle glädja sig i sina tält. (5Mo 33:18)
När Jakobs son Isaskar liknades vid ”en starkknotad åsna”, syftade det uppenbart på en egenskap som kännetecknade såväl personen som stammen. (1Mo 49:14, 15) Det land som tilldelades stammen var verkligen ”ljuvligt”, en fruktbar del av Palestina, passande för jordbruk. Isaskar tycks ha accepterat det slit som sådant arbete innebar. Villigheten framgår av orden om att han skulle ”böja sin skuldra för att bära bördor”. Så även om stammen inte utmärkte sig på något särskilt sätt, kunde den uppenbarligen lovordas för att den tog på sig den ansvarsbörda som den fått.
Vissa städer inom Isaskars arvslott var enklaver som tillhörde grannstammen Manasse. Till dem hörde de kända städerna Megiddo och Bet-Sean. (Jos 17:11) Det fanns också i stammens område ett antal städer med omgivande betesmarker som gavs åt Levis stam. (Jos 21:6, 28, 29; 1Kr 6:62, 71–73) Längre fram levererade Isaskar sin andel av livsmedel (en tolftedel av årsbehovet) till Salomos hov. (1Ku 4:1, 7, 17)
Bland de framträdande medlemmarna av Isaskars stam var Jigal, den man som stammen valde till att utspeja Kanaans land och som senare förenade sig med andra i att avråda israeliterna från att gå in i det utlovade landet. (4Mo 13:1–3, 7, 31–33) Netanel var hövding för stammen efter uttåget ur Egypten (4Mo 1:4, 8; 7:18; 10:15), Paltiel när Israel gick in i det utlovade landet (4Mo 34:17, 18, 26) och Omri under Davids regering (1Kr 27:18, 22).
Isaskar var bland dem som stödde domaren Barak då han besegrade Jabins styrkor under Sisera. (Dom 4:2; 5:15) Längre fram verkade Tola av Isaskars stam i 23 år som en av Israels domare. (Dom 10:1, 2) Efter rikets delning var Basa av Isaskars stam den tredje härskaren över det norra riket. Basa var en ond man som hade mördat den tidigare kungen för att tillvälla sig tronen, och han satt vid makten i 24 år. (1Ku 15:27, 28, 33, 34) Omkring 200 år längre fram inbjöd kung Hiskia i Juda stammarna i det norra riket att komma och fira påsken i Jerusalem, och många i Isaskar begav sig till Jerusalem för att fira högtiden. (2Kr 30:1, 13, 18–20)
I Hesekiels bok och i Uppenbarelseboken nämns Isaskar tillsammans med de övriga stammarna. Med tanke på synernas profetiska karaktär har namnet här uppenbarligen symbolisk betydelse. (Hes 48:25, 26, 33; Upp 7:7)
3. En levitisk portvaktare; koraiten Obed-Edoms sjunde son. Isaskar och hans släktingar hade vakttjänst på södra sidan av helgedomen i Jerusalem. (1Kr 26:1–5, 13, 15)