FLINTA

En mycket hård bergart – hårdare än stål – så hård att det bildas gnistor som kan tända en eld när man slår två stycken mot varandra. I Bibelns bildspråk nämns flinta när sådana egenskaper som hårdhet, varaktighet och uthållighet under motstånd betonas. (Jes 5:28; 50:7; Hes 3:9)

Flinta förekommer i krit- och kalkstensberggrund i Israel och på norra Sinaihalvön. Stenen är ganska skör och glasartad, med mussligt brott. Flintstycken har mycket skarpa kanter, en egenskap som människan snabbt har lagt märke till och förstått att utnyttja. Sedan urminnes tid har man av denna bergart tillverkat knivar, yxhuvuden, mejslar, pil- och spjutspetsar och andra verktyg och vapen. Det var med en flintsten som Moses hustru omskar sin son, och när israeliterna kom till Gilgal utfördes samma slags kirurgiska ingrepp med knivar gjorda av flinta. (2Mo 4:25; Jos 4:19; 5:2, 3, 8, 9) Jehova lät vatten strömma fram ur en flinthård klippa till sitt folk i vildmarken. (5Mo 8:15; Ps 114:8)