Vilken är föräldern? Vilken är barnet?

EN PSYKOLOG i Kalifornien uttrycker sin sorg över hur mycket föräldramyndigheten har undergrävts under de senaste åren. ”På mitt kontor”, skriver hon, ”har jag lyssnat till oräkneliga diskussioner mellan föräldrar och barn som förts som om det var mellan två vuxna, inte mellan ett barn och en förälder. Förhandlingar lika invecklade som dem som förts mellan våra främsta affärsföretag har förts om allting, från tid för läggdags, till veckopeng och hushållssysslor. Det har ibland varit svårt att veta vilken som är föräldern och vilken som är barnet.”

Bibeln ger balanserade råd till föräldrar. Den varnar dem för risken att vara alltför stränga, så att de irriterar sitt barn och kanske gör att det känner sig nedstämt och modfällt. (Kolosserna 3:21) Men den varnar också föräldrar för den andra ytterligheten — att vara alltför tolerant och avsäga sig sin myndighet. Ordspråken 29:15 konstaterar: ”En pojke som tillåts löpa fritt kommer att dra skam över sin mor.” Ett annat av Bibelns ordspråk säger: ”Om man klemar bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, kommer han senare i sitt liv rentav att bli en otacksam man.” (Ordspråken 29:21) Även om den här versen gäller en tjänare, kan principen tillämpas också på barn.

Föräldrar som berövar sina barn den vägledning och fostran som de behöver betalar till sist ett högt pris — en familj som inte går att bemästra. Det är verkligen mycket bättre att tillämpa Bibelns råd! Det är sant att det kräver ansträngning, men det kan medföra bestående nytta. Bibeln förklarar: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” — Ordspråken 22:6.