Kunskap ersätter jippon

Åtminstone i somliga skolor, och resultaten är glädjande

TERRENCE Swilley skickades hem från Chicagos grundskola som obildbar. Efter första året på högstadiet hade han betyget F (1) i genomsnitt. Skolstyrelsen placerade honom i en privat innerstadsskola för klasserna ett till tolv. När Swilley tog sin examen vid den skolan, hade han A i alla ämnen (betyget 5), var medlem av National Honor Society (ett hederssällskap) och studerar nu till civilingenjör vid Illinois Institute of Technology.

Denna privatskola ligger i den del av Chicago som kallas Sydsidan, och eleverna är alla färgade. Den är bara en av många skolor som upprättats i fattiga stadsdelar och som visar att fattigdom inte behöver vara ett hinder för inlärning. Man har lagt om läroplanen så att de sedvanliga fria aktiviteterna har fått vika för de grundläggande färdigheterna läsning, skrivning och räkning. Man lägger tonvikten vid disciplin och självaktning. Efter att i åratal ha undervisat i innerstadsskolor insåg denna skolas grundare att ett av barnens viktigaste behov inte blev fyllt, nämligen behovet av självaktning och självkänsla. Alla människor behöver känna självaktning och behöver uppfylla vissa krav för att göra sig förtjänta av denna aktning.

En annan skola som ersatt undervisningsjippon med inlärning av de grundläggande färdigheterna är Beasley Academic Center. Det är en kommunal låg- och mellanstadieskola i ett område som hör till de fattigaste i Chicago. Beasley upprättades år 1978 av Alice Blair, som sade: ”Jag ville visa att barn från områden som till exempel Robert Taylor Homes [ett bostadsområde för fattiga] skulle kunna nå goda resultat om någon bara brydde sig om dem. Jag ville vederlägga föreställningen att ungdomar inte kan prestera något bara för att de är fattiga eller kommer från en fattig stadsdel.” Hon har lyckats. På två år har skolans 1.200 elever utmärkt sig i fråga om läsning och matematik. I dessa ämnen ligger de på tredje plats bland stadens ungefär 600 låg- och mellanstadieskolor. De ligger en bra bit över genomsnittet i landet för elever i deras ålder.

Skolans motto är: ”Eleverna måste sköta sig bra”. Det förväntas av dem, och de infriar dessa förväntningar. Föräldrarna är också inbegripna. De måste skriva under ett intyg där de lovar att se till att tilldelade hemuppgifter blir utförda och att de som föräldrar har ansvaret att tukta barnen. Eleverna måste lära sig en dikt utantill varje vecka. De får höra den uppläsas på vårdad engelska, de övar den hemma på vårdad engelska inför sina föräldrar, och de deklamerar den inför klassen på vårdad engelska.

I staden New York finns det också privatskolor som har gjort rent hus med jippon och fria aktiviteter och som betonar de grundläggande färdigheterna — man försöker få eleverna att inte välja de lättare tillvalsämnena. Man har återgått till strängare disciplin, och krav ställs på en mer vårdad klädsel. Man har stängt elevernas rökrum, sen ankomst och skolk bestraffas, håltimmar tillbringas i studiesalar, och eleverna får inte lämna skolan när de vill under dagen. ”Man hade ett tag den filosofin att barnet skulle få gå sina egna vägar”, sade rektorn vid en skola. ”Jag anser att den teorin har visat sig vara mindre lyckosam.” I många fall är det så att kraven på att dessa privatskolor skall återgå till de traditionella, konservativa metoderna kommer från föräldrarna.

Ronald Edmonds, förste skolinspektör vid staden New Yorks allmänna skolor, sade att ”det finns överflödande bevis för att skolförvaltningar över hela landet” gör förändringar i den riktningen. ”Under de senaste fem åren”, sade han, ”har det varit en verklig lavin av verksamhet inom stater från Oregon till Florida, i det att folkrepresentanter i nästan 40 stater har vidtagit åtgärder för att införa standardiserade normer och prov som skall mäta kunskapsnivån vid de allmänna skolorna.”