Pengar garanterar inte lyckan

I en artikel om ett bättre liv under 1980-talet förklarade dr Joyce Brothers att pengar kan ”köpa lycka” bara på så sätt att de kan betala för sådana nödvändigheter som mat och kläder. Hon tillägger:

”En person som har en årsinkomst på 100.000 dollar kanske kan ordna det bekvämare för sig, vara bättre klädd och bo bättre än den som har en årsinkomst på 20.000 dollar, men han är inte påtagligt lyckligare.

Den man eller kvinna som tjänar 20.000 dollar om året höjer förmodligen ögonbrynen åt detta, men faktum är att en hyfsad inkomst bidrar till lyckan, vilket däremot stora penningbelopp sällan gör.

Pengar är en illusion. De kan också bli en snara som hindrar en från att uppnå det som man helst av allt önskar. ... Pengar är ett medel för att nå ett mål — de är inte ett mål i sig själva.” — New York Post för 21 januari 1980.

Som bekräftelse på detta hette det i samma tidning i numret för 16 mars 1979: ”Det framgår av den senaste mantalsskrivningen att närmare 80 procent av de 50.000—70.000 årliga självmorden i det här landet begås av höginkomsttagare. De flesta av dem lider utan tvivel av någon lindrig till svårartad odiagnostiserad depressiv sjukdom.”