Den verkliga källan till en mening med livet

”DEN enda tillfredsställande grunden för moralen är den som vilar på den verkliga meningen med livet.” Detta påstående gjordes av en framträdande psykiatriker, Rollo May. Han väcker frågan om var denna grundval och verkliga mening med livet kan bli funnen och svarar: ”Den verkliga grundvalen är Guds natur. Guds principer är de principer som ligger till grund för livet från skapelsens början till dess slut.”

May fortsätter: ”Människan har en samhörighet med Gud. Detta är så grundläggande hos människan att det härrör från den tid då hon blev skapad till Guds avbild.” Han framhöll också att människans ego eller jag och hennes självrådighet fick henne att avlägsna sig från Guds avbild och att detta gav upphov till inre konflikter och spänningar och skuldkänslor. Detta påminner oss om aposteln Paulus’ svåra situation, alldeles som han själv uttryckte det: ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag. Jag eländiga människa!” (Rom. 7:19, 24) Den grundläggande tanken här är emellertid att den verkliga meningen med livet finner vi i samhörigheten med Jehova Gud.

En människa känner sig mycket liten, inte bara i tid och rymd, som vi förut talat om, utan också på grund av det myller av milliontals mänskliga skapelser som finns på jorden runt omkring henne. C. G. Jung säger: ”Ju större folkmassa, desto obetydligare blir den enskilda människan.” Hon känner sig ”överväldigad av sin egen litenhet och maktlöshet”, och detta resulterar i att ”hennes liv förlorar sin mening”.

Men människomassorna, som är så överväldigande för den enskilda människan, är såsom ingenting i jämförelse med Gud. För honom är ”folken ... att akta såsom en droppe ur ämbares och såsom ett grand på vågskålen. ... Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom.” (Jes. 40:15, 17) Detta skrevs för mer än 2.000 år sedan, innan de moderna skolorna i psykologi fanns, i vilka Sigmund Freud, som föddes år 1856, är huvudpersonen.

Om vårt liv skall ha någon verklig mening, måste det ha beröring eller vara förbundet med Jehova Gud, Skaparen av universum. Många i dag tvivlar till och med på att Gud existerar, och de finner det därför svårt att stå honom nära. Men det finns dock överflödande bevis för att han existerar. Många betraktar himlen och jorden och instämmer i aposteln Paulus’ ord, då han sade: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda.” Dessa människor ger också uttryck åt samma tankar som psalmisten, som sade: ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” — Rom. 1:20; Ps. 19:2.

Den allmänna uppfattningen bland vetenskapsmän nu är att universum hade en begynnelse. Bibelns första vers framhåller också detta: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mos. 1:1) Robert Jastrow skrev i sin bok God and the Astronomers:

”Vi ser nu hur de astronomiska bevisen leder fram till den bibliska uppfattningen om världens ursprung. Det skiljer sig i detaljer, men de väsentliga grunddragen i de astronomiska och bibliska framställningarna om begynnelsen är desamma: Den kedja av händelser som ledde fram till människans framträdande började plötsligt och på en gång och vid ett bestämt ögonblick i tiden, i ett plötsligt utbrott av ljus och energi. Somliga vetenskapsmän tycker inte om tanken att världen började på detta sätt. ... Men de senaste bevisen gör det nästan säkert att ’Big Bang’ [den stora skrällen] verkligen inträffade för många millioner år sedan.”

Den brittiske teoretikern Edward Milne drog följande slutsats i en matematisk avhandling angående relativiteten: ”När det gäller första orsaken till universum lämnas det till läsaren att själv välja om han vill anta ’big-bangteorin’ eller inte, men vår bild är ofullständig utan ’Honom’.”

Journal of the American Medical Association för 22 augusti 1977, sidan 899, framhöll: ”I dag skulle troligtvis åtminstone 80 procent av vetenskapsmännen som sysslar med biologi erkänna att biologi och liv regleras av någon högre makt.

Den storslagna ordning och lagbundenhet som uppenbaras i de olika formerna av liv och i de grundläggande processerna på cell- och molekylstadierna har starkt påverkat tron på att en högre makt existerar.”

Denna erkända stora ”första orsak”, vars namn är Jehova, hade ett uppsåt eller ett mål när han skapade jorden: ”Han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos.” Då Adam sattes i lustgården, var detta också för ett visst uppsåt, nämligen för ”att bruka och bevara den”. Till både Adam och Eva sade Gud: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” (Jes. 45:18; 1 Mos. 2:15; 1:28) ”HERREN [Jehova] har gjort var sak för dess särskilda mål”, och detta är hans uppsåt för mänskligheten, och hans uppsåt misslyckas aldrig. — Ords. 16:4; Jes. 46:11.

I dag arbetar människor mot mål som får dem att känna att deras liv har en mening, men frågan är: Finns det något varaktigt och beständigt med dessa mål? Kommer deras mening att överleva tid och universell rymd? Det som verkligen gör livet meningsfullt är att människorna villigt utför det arbete som Jehova Gud har påbjudit dem, nämligen att vårda sig om jorden och försköna den och på ett kärleksfullt sätt utöva tillsyn över djurlivet och att lovprisa Jehova, alltmedan de åtnjuter liv under Kristi Jesu rike. På detta sätt kommer de inte längre att känna sig små på grund av universums rymd eller begränsade på grund av tiden. Var och en kommer då att verka i överensstämmelse med Guds uppsåt med jorden. Alla människors liv kommer då att ha mening — mening för människan och för Gud. Och om din verkliga mening med livet inte skall begränsas av tiden — gör det då till ditt mål att vinna det eviga livet på den paradisiska jorden under Kristi rike.

Det finns en annan aspekt på ett liv som är överlämnat åt Gud och som ger det en mening av universell betydelse. Kommer du ihåg de ord som Job, en man som levde för länge sedan, yttrade och som citerades i den första artikeln i denna serie? Kommer du ihåg hur dessa ord bittert klagade över människans få dagar och hur de är fyllda med oro? Jobs dagar var fyllda med oro på grund av en utmaning som framställdes för tusentals år sedan av Satan, djävulen. Denna utmaning var att Jehova inte skulle kunna ha människor på jorden som skulle bevara sin ostrafflighet gentemot honom under prövningar.

Det var säkerligen på grund av denna stridsfråga som förut hade väckts som Jehova vid ett tillfälle frågade Satan: ”Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.” Satans svar var att Gud på alla sätt hade beskyddat Job. Men om han (Satan) fick ta ifrån Job alla hans ägodelar, skulle denne förbanna Gud mitt i ansiktet! Satan tilläts att göra detta, och senare tilläts han också att låta en smärtsam sjukdom och plåga komma över Job. Stridsfrågan mellan Gud och Satan hade universell betydelse, eftersom den framfördes i närvaro av änglarna inför Jehovas domarsäte i himmelen. — Job 1:6—2:8.

Satan tilläts att göra allt han kunde för att bryta Jobs ostrafflighet gentemot Gud, men han misslyckades. Job utropade: ”Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.” Senare sade han: ”Gud [skall] förnimma min ostrafflighet.” Job visade att Satan var en lögnare och att hans utmaning var falsk. Han sade dessutom något som ger ett hopp åt hela mänskligheten: ”Jag vet, att min förlossare lever och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud. Ja, honom skall jag få skåda.” — Job 27:5; 31:6; 19:25—27.

Även om många människor har misslyckats, har dock några människor under århundradenas gång bevarat sin ostrafflighet gentemot Gud och bevisat att Satans utmaning är falsk, och på så sätt har de medverkat till att hävda Jehovas namn. Det finns förvisso ingenting som skulle kunna ge livet större mening än detta att få ge sitt stöd åt Skaparen av universum genom att visa både människor och änglar att Satan var en lögnare då han sade att han skulle kunna vända alla människor bort från Gud!

I bibelboken Predikaren hänvisar Salomo gång på gång till detta livet och dess materiella strävanden såsom fåfänglighet och såsom ”fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga”. (Pred. 7:1) Han uppmanade de unga att komma ihåg sin Skapare och avslutade sitt skrivande med dessa ord: ”Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till. Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.” — Pred. 12:13, 14.

Om man under sitt liv bevarar sin ostrafflighet gentemot Jehova Gud, är inte detta ett fåfängt eller meningslöst liv. Jehova, Skaparen av universum, är den verkliga källan till mening med livet. Och ett liv som helt och hållet är överlämnat åt honom kommer att vara för evigt och kommer för evigt att ha mening.

[Infälld text på sidan 11]

Jehova, Skaparen av universum, är den verkliga källan till mening i livet. Ett liv överlämnat åt honom kommer att vara för evigt och ha en mening som är beständig

[Ruta på sidan 10]

ÄVEN FRAMTRÄDANDE PSYKIATRIKER HAR TVINGATS ERKÄNNA BEHOVET AV EN TRO PÅ GUD

C. G. Jung:

”Uppfattningen om en allsmäktig gudom finns överallt, om inte medvetet erkänd, så i alla fall omedvetet godtagen. ... Jag anser det därför förnuftigare att erkänna tanken på Gud medvetet; eljest blir någonting annat en gud och i regel då någonting helt otillfredsställande och dåraktigt.”

”Den människa som inte är förankrad i Gud har inte någon kraft att själv motstå de fysiska och moraliska lockelserna i världen.”

”Religion, som gör noggranna undersökningar och iakttagelser av vissa osynliga och okontrollerbara faktorer, är en instinktiv inställning som är utmärkande för människan och som har följt henne genom hela den mänskliga historien.”

Om sina patienter som var över 35 år säger han: ”Det har inte funnits en enda vars problem inte har varit att som en sista utväg finna en religiös livsåskådning.”

Rollo May:

Om tron på Gud och hans barmhärtighet säger han: ”Människan kommer då att ha en känsla av sin egen litenhet och obetydlighet i jämförelse med universums storhet och Guds uppsåt där. ... Hon kommer att erkänna att det finns uppsåt som är mycket större än de som har med hennes egen lilla värld att göra, och hon kommer att försöka inordna sig själv i överensstämmelse med dem. Hon kommer att utan känslosamhet inse sitt beroende av Gud.”

Om ateismen säger han: ”Utan den sanna religionen, nämligen en grundläggande bekräftelse på en mening med livet, kan ingen människa vara sund i sin personlighet. ... Vad händer med den mentala hälsan när denna mening som religionen ger inte finns? Med andra ord: Hur påverkar ateismen ens personlighet? Jag har blivit överraskad över det förhållandet att praktiskt taget varje verklig ateist, som jag har kommit i kontakt med, har visat omisskännliga neurotiska tendenser.”

[Bild på sidan 9]

Vi kanske har en känsla av att vi är mikroskopiska i detta ofantliga universum och att vårt liv bara är som ett flyktigt ögonblick i evigheten. Men vår ställning på jorden är unik, och vårt liv är inbegripet i den mest meningsfulla stridsfrågan i hela universum