Människors levnadssätt förändras i Afrika
I AMERICAN Ethnologist presenteras en sociologisk undersökning om det moderrättsliga samhället (en form av matriarkaliskt samhälle) i Luapulaprovinsen i Zambia. Forskaren Karla O. Poewe vid University of Lethbridge i Alberta i Canada granskar den inverkan som religiösa samfund har på människornas traditionella seder i Luapula. Sedan Poewe tillbringat 18 månader tillsammans med dessa människor, kommer hon fram till den slutsatsen att bara ”Jehovas vittnen har lyckats med” att åstadkomma ”en förändring i uppförandet bland sina medlemmar i fråga om släktskap, familj och ekonomiska förhållanden”. Andra religioner däremot ”lyckas inte särskilt bra med att ge riktlinjer för ett rätt uppförande och få människor att hålla fast vid ett sådant uppförande”. Hennes undersökning inbegriper följande iakttagelser:
”I byarna var [Jehovas vittnens] verksamheter närmast det som man förväntar av de bästa icke-revolutionära humanitära rörelserna. Medlemmarna förändrar nästan omärkligt sitt liv, och på så sätt också indirekt sina samhällen, för att de skall bli helt och fullt delaktiga i det annalkande Gudsriket. ...
Jehovas vittnen, vars undervisning innebär en inlärningsprocess som är avsedd att frambringa mogna tjänare, ... har bland sina landsmän förvärvat ett anseende för att vara mycket ärliga, och därför är de eftertraktade för arbeten som har med handhavandet av pengar att göra.”
Forskaren Poewe, som beskriver luapulanernas familjetraditioner, förklarar att eftersom arvet i deras samhälle går genom modern, ”gör den luapulanska moderrätten det möjligt för kvinnor att öva tillsyn över jordegendomar, hämta ut penningförsändelser från barnen och skilja sig från ’odugliga’ män”. Hon sade också: ”Kvinnorna tycker att det är viktigt med lätta skilsmässor under förhållanden i vilka männen inte är ’övade’ att vara de främsta försörjarna av hustru och barn.” Hur väl har vittnena kunnat ta itu med sådana traditionella äktenskapliga förhållanden?
Poewe svarar: ”Jehovas vittnen har större framgång i att bevara äktenskapliga föreningar stabila än medlemmarna av andra kyrkosamfund har. Vittnenas framgång representerar ett förändrat och nytt förhållande mellan man och hustru, alldeles som mellan arbetsgivare och arbetstagare. De har i sina nyupptäckta, fridsamma och gemensamma strävanden blivit ansvariga inför en ny ledare — Gud — för hur de behandlar varandra. En man som är ett Jehovas vittne undervisas om hur han i utbyte mot kvinnans förtroende — som det är så riskfyllt för henne att tillerkänna en annan man än sin bror (i Luapulas moderrättsliga samhälle) — måste mogna till och ta på sig sin del av ansvaret för hustruns och barnens välfärd. Men förutom ett utbyte av förtroende och ansvar uppmuntras mannen och hustrun till att bli människor med integritet (abantu abacishinka). Det allt överskuggande kravet på integritet binder äktenskapet fast samman.”
Vad tillskriver denna sociologiska undersökning förtjänsten för en sådan stor förändring av de traditionella sederna bland människorna i Luapula? Skribenten framhåller att bland Jehovas vittnen ”betraktas bibeln som ett ’mönster’ för det sociala livet”. Alldeles som hon uttryckte det: ”Jehovas vittnen i Luapula använder bibeln för att frambringa sådana människor som är värdiga att få del av en ny värld.”