Iguassú — dessa häpnadsväckande vattenfall!
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Brasilien
TURISTBUSSEN kör in i nationalparken, far en stund genom tät tropisk regnskog och stannar med skrikande bromsar på ett uppröjt område. Djupt nerifrån kanjonen hörs ett mäktigt dån. Vi ser då hur vattenmassor störtar 66 meter ner mot klipporna nedanför — ett av 300 dundrande vattenfall som ligger bredvid varandra och som utgör de berömda Iguassúfallen i Sydamerika.
Föreställ dig scenen och färgsammansättningen: den blå himlen, de glittrande vita vattenmassorna som forsar ner, de mörkbruna basaltklipporna, och allt detta inramat av frodigt gröna och ofantligt stora regnskogar som sträcker sig mot horisonten.
En nedåtgående stig på den brasilianska sidan tar oss djupare och djupare in i den trånga klyftan. Lägg märke till hur buskar och grästuvor klänger sig fast vid små upphöjningar på klipporna alldeles intill de våldsamma vattenmassorna. Se på det starka solljuset som belyser det vita skummet från vattnet som med kraft slungas upp från klyftans botten. Plötsligt ser vi regnbågar längs med den motsatta branten, på den argentinska sidan.
Vi kommer närmare och närmare huvuddelen av detta virrvarr av stora och små vattenfall — det berömda Garganta do Diabo (”Djävulens svalg”). Det finns många mindre vattenfall, som alla är i den bortre delen av den hästskoformade kanjonen. De får det mesta av det vatten som kommer från Iguassúfloden, som på detta ställe är nästan 4 kilometer bred.
När vi går uppför stigen till vägen och fortsätter några hundra meter, ser vi för första gången varifrån allt vattnet kommer — alla dessa vattenmassor, ”Stora vattnet” eller Iguassú, som det heter på guaraníindianernas språk. Man kan härifrån ta en tur, som kallas ”Turen till Djävulens svalg” och som beskrivs på följande sätt i en turistbroschyr: ”Under goda väderleksförhållanden är denna tur en kanotfärd till kanten av det största vattenfallet — Djävulens svalg — som är 90 meter högt!”
Nästa morgon beger vi oss till den argentinska sidan. Vi börjar en två och en halv kilometer lång fotvandring längs kanten på ett bråddjup. Från den brasilianska sidan får vi en panoramabild, men på den argentinska sidan kan vi beundra varje detalj för sig. Den största delen av sträckan går vi på gångvägar byggda av betong från en ö till en annan.
Något som vi inte hade lagt märke till så mycket dagen förut var fjärilar i olika storlekar och färger. Ett slags fjärilar fladdrar i stora gula moln över grunda vattenställen. Skrikande flockar av färgrika papegojor susar förbi i flygande fläng. Bruna svalor störtar outtröttligt in i molnen av vattenskum, som slungas upp från djupet, endast för att efter några sekunder visa sig igen.
Vår guide berättar för oss att det fortfarande finns många jaguarer och andra vilda kattdjur och apor och ormar i skogen. Men var inte oroliga! Allt turisterna ser är vanligtvis små gråa ödlor på klipporna!
Vi står nu inför de dundrande vattenmassorna från ”Djävulens svalg”, och vi är mycket närmare än föregående dag, så nära att vi kan känna det sug som uppkommer genom att vattenmassorna störtar ner runt omkring oss. I genomsnitt faller 2.000 kubikmeter vatten ner här varje sekund! Vilken mäktig uppvisning av dynamisk energi i Jehova Guds skapelse!
År 1940 reserverade de brasilianska myndigheterna 205.000 hektar djungel alldeles intill vattenfallen som en nationalpark. Några år tidigare hade man vidtagit liknande åtgärder på den argentinska sidan. I dag förbinder moderna vägar och flygplatser detta resmål av överväldigande skönhet med den övriga världen.
Om du någonsin kommer till Sydamerika, gå då inte miste om att se de häpnadsväckande Iguassúfallen!