Begravningsplatser i flera våningar

Sedvänjan att skaffa bort döda människor på ceremoniellt vis är allmänt förekommande i hela världen. Men sättet på vilket kvarlevorna tas om hand varierar. Vad som är helt vedertaget för människor i en del av världen är främmande för människor som lever någon annanstans. Ett exempel att peka på är de våningsgravar för de döda som man finner på Hawaii och i Latinamerika.

I Latinamerika är det brukligt att skjuta in kistan i ett långt, tunnelliknande hål i en mur, stapla upp tegelstenar framför kistan och sedan mura igen öppningen. För att identifiera den avlidne placeras en namnskylt över den förseglade öppningen, vid vars nederkant det finns en avsats där man kan ställa blommor. Själva begravningsmurarna brukar vara några meter långa och tillräckligt breda för att hysa två kistor på samma nivå. Upp till åtta kistor brukar vara staplade på höjden.

På en kyrkogård i Barranquilla i Columbia finns det tre kategorier av gravar — en för de rika, en annan för medelklassen och en annan för de vanliga arbetande människorna. Med undantag för de rika, som äger sina begravningsplatser, betalar de flesta människor en arrendeavgift för några få år. Sedan inköper de en urholkning i en annan våningsbyggnad, i vilken kvarlevorna förvaras i små metallbehållare, dubbelt så stora som en skokartong. Kvarlevorna identifieras också här genom en namnskylt.

Det är värt att lägga märke till att bibeln inte föreskriver någon procedur för att ta hand om de dödas kvarlevor, eftersom det inte har någon som helst betydelse när det gäller att föra dem tillbaka till livet i uppståndelsen. Av största betydelse är att man bygger upp ett gott namn eller rykte hos Jehova Gud under sin livstid, så att Han kommer att finna en värdig att bli upprest från de döda. — Pred. 7:2; Apg. 24:15.