Skapelse eller slump — vilket?
KAN man spåra en intelligent utformning hos de levande organismerna omkring oss, eller är allting resultatet av ren slump? Det finns två helt olika tankebyggnader när det gäller detta.
De som förespråkar teorin att allt levande kommit till genom en slump eller genom ”blinda krafters” spel tror att livet kommit till genom en slumpmässig kombination av ett oräkneligt antal händelser. Detta skulle innebära att de exakt rätta kemiska ämnena skulle behöva bildas i rätta mängder under de exakt rätta betingelserna när det gäller temperatur, fuktighet och andra faktorer, vilka allesammans måste vidmakthållas under tillräckligt lång tid. Dessa slumpmässiga händelser måste dessutom vara av fortgående natur eller upprepas ett oändligt antal gånger för att ge upphov åt och vidmakthålla livet på jorden.
De som tror på en skapelse hävdar att det finns ett intelligent uppsåt i livet. Varje livsform är en viktig enhet i helhetsmönstret, och alla dessa livsformer är inbördes beroende av varandra. Den variation som finns när det gäller de levande organismerna, de instinkter som de uppvisar och de mekanismer eller den utrustning som djuren har, å ena sidan för att skaffa sig föda och å andra sidan för artens fortbestånds skull, vittnar om en intelligens som inte är deras egen — den överträffar vida allting som till och med den förnuftsbegåvade människan kan fatta eller tänka ut.
De som tror att livet kommit till genom en slump erkänner att oddsen emot att en sådan händelse skulle inträffa av en tillfällighet är av astronomisk storleksordning, ja långt större än så. Men ändå säger de att vilket som helst sammanträffande skulle kunna uppträda, om det gick tillräckligt lång tid.
Det är emellertid svårt att genom denna ”slumpteori” förklara varför vi inte i våra dagar kan lägga märke till ett överflöd av slumpmässiga förändringar. En vetenskapsman arbetar på ett systematiskt, fortskridande sätt under sin forskning, och han grundar denna på sina egna tidigare experiment eller på andra vetenskapsmäns forskningsresultat. Han arbetar också i enlighet med vad han vet om de lagar som styr naturen. Han tror till exempel inte att vissa kemiska ämnens reaktioner, som förlöpt på ett visst sätt i går, kommer att förlöpa på ett annat sätt i dag, om samma betingelser vidmakthålls. Han har alltså tro på det som han kallar de kemiska lagarna. Denna tro motsäger slumpteorin och tilltron till vad ”blinda krafter” kan åstadkomma.
Vi finner att de levande organismerna på jorden, både växter och djur, är häpnadsväckande komplicerat byggda. Men det finns grund för ännu större häpnad i det sätt på vilket livet vidmakthålls — den stora mångfalden av olika metoder för detta ändamål, vilka allesammans är mycket sinnrika och effektiva.
Varför är var och en skyldig sig själv att undersöka bevismaterialet för att kunna avgöra frågan om livet kommit till genom intelligent utformning eller av en slump? Jo, en människas livsmönster och hennes förhållande till sina medmänniskor påverkas i hög grad av vilken uppfattning hon har om livets upphov. Det är därför bra att man inte fattar någon slutgiltig ståndpunkt i denna fråga förrän man eftertänksamt har begrundat åtminstone en liten del av det mycket omfattande bevismaterial som finns att tillgå. Först därefter kan man börja närma sig sanningen, som är ensam om att kunna tillfredsställa ett tänkande sinne. I de båda artiklar som här följer skall en del av bevismaterialet framläggas, och sedan kan läsaren själv dra den slutsats som hans förnuft leder honom till.