Vad säger Bibeln?

Varför tar Gud människor till himmelen?

”VAD är ditt framtidshopp, bortom det nuvarande livet?” Flertalet människor kanske skulle svara att de hoppas komma till himmelen.

I World Book Encyclopedia, 1973, heter det: ”De flesta religioner lär att änglarna lever i himmelen och att goda människors själar kommer dit efter döden.”

Det heter vidare i detta uppslagsverk: ”Nästan alla människor har drömt om en himmel där allt skulle vara fullkomligt. Människors sätt att föreställa sig himmelen tycks bero på deras eget liv och tänkesätt. Eskimåerna tror att himmelen är belägen i den varma jorden. Ökenfolk föreställer sig att himmelen är en behaglig oas med gott om vatten.”

De amerikanska indianerna talade om sina ”sälla jaktmarker”. Muhammed, islams grundare, lärde att det finns flera himlar och att den första människan Adam befinner sig i den lägsta av dem. Men förmodligen är Jesu Kristi läror grundvalen för de flesta människors förhoppningar om himmelskt liv.

I synnerhet följande ord av Jesus är mycket omhuldade: ”I min Faders hus finns många boningar. I annat fall skulle jag ha sagt till er, eftersom jag nu går min väg för att bereda en plats åt er. Och om jag går min väg [till himmelen] och bereder en plats åt er, så skall jag komma igen och ta er hem till mig, för att också ni må vara där jag är.” — Joh. 14:2, 3.

Vilken trösterik försäkran är inte detta att Jesus skulle ta sina efterföljare till himmelen hos honom! En av Jesu apostlar visade vilken stark övertygelse de första kristna hade att få åtnjuta himmelskt liv. Han skrev: ”Vad oss angår, finns vårt medborgarskap i himlarna, varifrån vi också ivrigt avvaktar en frälsare, Herren Jesus Kristus.” — Fil. 3:20, 21; 2 Kor. 5:1, 2.

Men varför ta dessa kristna till himmelen? Vilket syfte har Fadern, Jehova Gud, med att ta människor till himmelen? Det finns olika uppfattningar. I juni 1972 blev två ungdomar, som var femton och sjutton år gamla, dödade av elektrisk ström medan de höll på att rengöra en simbassäng. Församlingsprästen sade vid deras begravning:

”Det är så här Gud vill visa sin härlighet, sin makt. Han är ägare till denna världen och till dessa liv. Han kan ta dem när han behagar. Vår tro är medveten om detta. Världen är en trädgård, och vi är blommorna i den. Precis som vi skulle ha gjort, letade Gud efter de bästa, de vackraste.

Han tog 15 och 17 år på sig för att bestämma sig för vilka blommor han skulle plocka. Han hittade en vrå där de två vackraste blommorna växte, och han tog dem till sig. Han är inte orättvis. Det är så han visar sin kärlek.” — The Desert Sun, Palm Springs, Kalifornien, 15 juli 1972.

Denna åsikt förfäktas av framträdande religiösa ledare i kristenheten. Den romersk-katolske kardinalen Richard Cushing förklarade varför den tilldragande unga flickan Margaret Cadigan dog för sin brors hand i december 1962. ”Jag tror att hon fick svaret, och det enda svar hon kunde få av den allsmäktige Guden”, sade Cushing. Och vad var det? ”Därför att jag älskar dig och vill att du skall komma hem.”

Men var det verkligen därför Thomas Cadigan kvävde sin syster till döds — därför att Gud ville ha henne i himmelen hos sig? Tänk på konsekvenserna av en sådan tro. När till exempel en ung kvinna, som fått två dödfödda barn, frågade om hon kunde använda någon metod för födelsekontroll, sade prästen: ”Det är bättre att få barn, även om de dör, för på så sätt kommer fler själar till himmelen.” — Parade, 25 oktober 1964.

Är det Guds uppsåt att befolka himmelen med människor och att ta alla goda människor dit? Tar han till och med barn från deras föräldrar för att de skall vara hos honom i himmelen?

Tänkande människor är intresserade av att få ett auktoritativt svar.

Skriften klargör att det var ett glädjefyllt jordiskt hem som Gud gav mänskligheten till att börja med, och det var hans mening att de skulle glädja sig åt detta hem. Det finns inget i bibeln som tyder på att Gud någonsin lovade det första människoparet, Adam och Eva, att de skulle bli överflyttade till himmelen för att bli änglar, om de fortsatte att vara trogna mot honom under en viss tid på jorden. Inte någonstans i alla de inspirerade skrifterna från Första Moseboken till Malaki finns det något löfte om att människor skulle komma till himmelen; och ingen människa kom heller till himmelen.

Vi har Jesu Kristi ord på detta. Han sade: ”Ingen [har] stigit upp till himmelen utom den som steg ner från himmelen, Människosonen.” (Joh. 3:13) Jesu apostel Petrus sade följaktligen om Guds trogne tjänare David: ”Han både dog och blev begravd, och hans grav finns ibland oss ännu denna dag. I själva verket steg David inte upp till himlarna.” — Apg. 2:29, 34.

Ett himmelskt hopp hölls inte fram för de människor som levde före Jesu Kristi död. Det var därför Jesus sade att ”det inte [har] uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himmelriket är större än han”. (Matt. 11:11) Men om ett himmelskt hopp inte hölls fram för Guds trogna tjänare innan Kristus kom till jorden, varför lovar då Gud att ta somliga kristna till himmelen? Orsaken har samband med Guds ursprungliga uppsåt att ha ett världsomfattande paradis befolkat med lyckliga, friska människor.

För att förverkliga detta sitt ursprungliga uppsåt introducerade Gud något nytt — en ny regering som skulle härska över jorden. Gud utsåg sin Son Jesus Kristus till att vara konung i denna regering, som i bibeln kallas ”Guds rike” eller ”himmelriket”. (Luk. 8:1; Matt. 4:17) Och sedan Johannes döparens tid, hans som döpte Jesus, har Gud från mänskligheten utvalt personer som skall vara medregenter med hans Son i denna himmelska regering. Bibeln säger: ”De skall härska som kungar över jorden.” (Upp. 5:9, 10) En av dessa blivande härskare, aposteln Paulus, skrev till en annan, mannen Timoteus: ”Om vi fortsätter att uthärda, skall vi också härska som kungar tillsammans.” — 2 Tim. 2:12; Luk. 22:28—30.

Orsaken till att Gud tar människor till himmelen är alltså att bilda en himmelsk regering som skall styra över vår jord. Det är inte för att befolka himmelen, för att plocka barn — ”vackra blommor” — åt sig själv. Nej, de som Gud utväljer för himmelskt liv är prövade och provsatta människor, som är kvalificerade att vara Kristi medregenter. (Upp. 20:6; 2:10) Endast ett begränsat antal skall tas till himmelen för att utgöra denna himmelska regering. Bibeln anger antalet till ”ett hundra fyrtiofyra tusen”. — Upp. 14:1, 3.

Hur storslaget kommer det inte att bli i framtiden, då Kristus och hans 144.000 medarvingar till Riket skall härska över jorden! Bland deras jordiska undersåtar skall finnas milliarder som blivit uppväckta från de döda, däribland sådana trogna män från förkristen tid som David och Johannes döparen. Det säkra löftet är att då skall döden ”inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Upp. 21:4; Joh. 5:28, 29.