Fåfänglighet! Fåfänglighet! Är allt fåfänglighet?
BLAND de välkända uttalanden som gjordes av den forntida kung Salomo finns följande ord: ”Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!” Han fann att ”allt [var] fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning.” — Pred. 1:2; 2:11.
Hade Salomo rätt då han sade detta? Ja, med den betydelse han lade i det; han talade nämligen av egen erfarenhet. Han var inte bara med rätta berömd för sin stora vishet, utan hade för egen del förvärvat enorma tillgångar av alla slag, bland annat vingårdar och fruktodlingar, trädgårdar och parker, silver och guld, sångare och sångerskor, exotiska fåglar och djur. Och ändå skänkte allt detta honom inte förnöjsamhet och tillfredsställelse. Det var verkligen fåfänglighet, ”ett jagande efter vind”. — 1 Kon. 4:29—34; 10:22; Pred. 2:3—11.
Detsamma har upprepade gånger visat sig sant i fråga om bemärkta män i vår egen tid, sådana som eftersträvat rikedom, berömmelse eller makt, de må sedan vara milliardärer eller statschefer. En av de rikaste av dessa män, vars sista år bekräftade sanningen i Salomos ord, var Howard Hughes. Vi får veta att han under sina femton sista år ”levde ett solfattigt, glädjelöst, halvt vanvettigt liv ... i praktiken en fånge inspärrad av sin egen förlamande fruktan och svaghet”, samtidigt som han var utlämnad åt det kotteri av människor som omgav honom. (Time, 13 december 1976) Hans bedrifter på flygningens område och hans affärsbegåvning hade gett honom stor rikedom och makt. Men detta hade sannerligen inte tillfört honom vare sig förnöjsamhet eller lycka. Enligt den allmänna uppfattningen var han god för milliarder dollar och dog vid en ålder av sjuttio år under ytterst patetiska omständigheter.
Så finns det de som eftersträvar berömmelse och makt på den politiska skådebanan. Så osäker deras levnadslott ofta är! Så sällan den visar sig verkligt tillfredsställande! Och i detta avseende utgör inte ens statscheferna i många länder något undantag.
Detta bestyrks av den slutsats som gjordes av Jonas Robitscher, amerikansk vetenskapsman och professor i juridik vid Emory University. I en återblick på de senaste amerikanska presidenternas liv skrev han: ”Segraren har vunnit fyra års makt, men om han tar sig tid att tänka efter, måste han fråga sig: ’Är det värt detta?’”
Robitscher framhåller detta i samband med Abraham Lincoln, av många ansedd som den bäste president landet någonsin haft. När hans företrädare, Buchanan, frånträdde sitt ämbete, sade han till Lincoln: ”Min bäste herre, om ni är lika lycklig över att träda in i Vita huset som jag kommer att känna mig när jag återvänder till Wheatland [hans egendom i Pennsylvanien], då är ni verkligen en lycklig man.” Lincolns son ”Tad” sade, sedan han fått kännedom om lönnmordet på sin far: ”Han var aldrig lycklig sedan han kom hit. Det här var ingen bra plats för honom!” Enligt historikerna har fyra av Förenta staternas trettioåtta presidenter blivit lönnmördade och fyra dött under sin ämbetstid, uppenbarligen av naturliga orsaker. Av de återstående trettio har bara en handfull överlevt sin presidentperiod med det amerikanska folkets fulla respekt. Ändå avundas människor i allmänhet dem som når toppen på finansens eller politikens område.
Detsamma måste också sägas om idrotten. En av de mest framgångsrika av Amerikas baseballspelare, vilken nu dragit sig tillbaka, finner visserligen nöje i att läsa en bok med tidningsurklipp som talar om hans bedrifter, men tillägger ändå: ”Och jag kommer ihåg hur det var och hur jag brukade tänka att det alltid skulle vara på samma sätt.” I en liknande sinnesstämning förklarade en framstående basketbollspelare, som för närvarande tjänar 100.000 dollar om året: ”Det finns ångest bakom drömmen om att vara en professionell bollspelare. Den kommer som en långsam insikt om det oåterkalleliga och om det skrämmande okända som slutet för med sig. När spelandet är över, kan man få en känsla av att man har använt sin ungdom till att spela ett spel, och nu är både spelet och ungdomen förbi.” Han slutar med att säga: ”Efter alla års utövning och alla timmar av ära väntar denna obevekliga ångest över att leva ett liv utan spelet.” ”Obeveklig ångest över att leva ett liv utan spelet”? Är det värt detta, eller är den ära som följer med idrotten också fåfänglighet?
Varför är Salomos ord ”allt är fåfänglighet” så sanna? I första hand på grund av den nedärvda själviskheten. Till följd av våra första föräldrars lystnad är vårt ”hjärtas uppsåt ... ont allt ifrån ungdomen”. (1 Mos. 8:21) Det är därför vi läser att ”de som är beslutna att bli rika [vilket kan ge berömmelse och makt] faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse. Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting.” (1 Tim. 6:9, 10) På grund av nedärvd själviskhet blir vidare ”den som älskar penningar ... icke mätt på penningar, och den som älskar rikedom har ingen vinning därav. Också detta är fåfänglighet.” — Pred. 5:9.
Det är också så att det ofta visar sig fåfängligt att fästa sitt hjärta vid materialistiska mål, på grund av att förhållandena är så ovissa. Som Salomo så riktigt uttryckte det: ”De snabba ... vinner [inte] tävlingsloppet, inte heller de mäktiga striden, inte heller får de visa också födan, inte heller får de förståndiga också rikedomarna, inte ens får de som har kunskap ynnesten; ty tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” Hur sant är inte detta! Hur oviss är inte framtiden! — Pred. 9:11, NW.
Men det finns ett område där allt inte är fåfänglighet och ett jagande efter vind. Och vad är det? Ett liv som vägleds och motiveras av de principer och sanningar som fastslås i Guds ord. Denna bok, bibeln, ger många exempel på människor vars liv inte var fyllt av fåfänglighet, sådana exempel som nämns i Hebréerbrevet, kapitel 11.
Vi är inte hänvisade till enbart bibliska exempel. Det finns många tjänare åt Jehova Gud i våra dagar som funnit att strävan efter materiella mål är fåfänglighet och som gjort förändringar till ett liv som gett dem tillfredsställelse och lycka. Vi har till exempel den kvinna i chefsställning som förgäves sökte tillfredsställelse inom affärsvärlden och i rörelsen för kvinnans frigörelse. Men hon fann verklig tillfredsställelse i att skaffa sig kunskap om Skaparen och anpassa sitt liv efter hans vilja och uppsåt. Tid efter annan har detsamma visat sig vara sant i fråga om framträdande personer i nöjesvärlden och på idrottens område.
Aposteln Paulus’ inspirerade ord kan direkt tillämpas på detta ämne: ”Den kroppsliga övningen är ... nyttig till litet; men den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma.” På vilket sätt? I det att strävandet efter gudaktig hängivenhet hjälper en att undgå de fysiska och psykosomatiska verkningarna av droger och passion för hasardspel, av alkoholism, av promiskuitet och av den lystna jakten efter rikedom, berömmelse eller makt. Ja, ”den [är] ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har” eller att vara förnöjsam. — 1 Tim. 4:8; 6:6—8.
Jesus Kristus, Guds Son, vittnade om samma resultat: ”Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” (Matt. 11:29) Genom att bli en Jesu Kristi efterföljare, genom att efterlikna hans exempel i fråga om mildhet och anspråkslöshet i hjärtat, skall du finna att ditt liv, långt ifrån att vara fåfängt, ett tomt jagande efter vind, kommer att ge dig stor belöning.
Så, fåfänglighet! Fåfänglighet! Är allt fåfänglighet? Uppenbarligen är det det för många på grund av snikenhet eller rådande omständigheter, ja, i själva verket för det stora flertalet av människorna. Men det behöver inte vara så. Livet kan vara tillfredsställande, givande och skänka lycka — OM man tar Gud med i beräkningen.