Anspråken på romerskt medborgarskap

I det första århundradet v.t. satte man stort värde på romerskt medborgarskap. Romerska medborgare åtnjöt vissa värdefulla fri- och rättigheter. De fick till exempel inte gisslas eller torteras för att avge en bekännelse.

Den kristne aposteln Paulus utnyttjade sina rättigheter som romersk medborgare, och hans anspråk på medborgarskap godtogs på hans eget ord. Varför godtog olika myndighetspersoner Paulus’ personliga förklaring utan att få den bekräftad? (Apg. 16:37, 38; 22:25—29) Det var föga sannolikt att någon skulle göra ett falskt anspråk på detta, eftersom det var ett brott som straffades med döden. Den forntida historikern Suetonius skrev beträffande kejsar Klaudius’ regering: ”Det blev nu olagligt för utlänningar att lägga sig till med romerska familjenamn, och alla som orättmätigt tillvällade sig romerska medborgares rättigheter blev avrättade på sluttningen av Esquilinen [en av Roms sju kullar].”