Hur betraktar du dina medmänniskor?

”JAG blev så led på människor och på livet i allmänhet att det enda jag såg fram emot var att dricka och använda narkotika”, sade en ung kvinna som växte upp i Los Angeles. Det sätt på vilket hon betraktade andra hade avgörande påverkat hennes levnadssätt. Även om det kanske inte gått så långt att du blivit så avogt inställd till andra människor, håller du säkert med om att en helt negativ inställning till andra kan beröva en all glädje.

För att kunna vara lyckliga behöver vi känna att vi är efterlängtade, uppskattade och älskade av andra. Vi behöver vänner som på allvar bryr sig om oss, eftersom de kan göra mycket för att berika vårt liv. Om man emellertid har blivit bittert missräknad på umgängesvänner, som har visat sig vara opålitliga och själviska, kan man känna sig rädd att skaffa sig vänner. Det är naturligt att man inte vill bli sårad på nytt. Men detta ger ingen verklig lösning på problemet. För att skydda sig mot känslomässig skada kan personen i fråga sluta sig inom sitt skal och, när han gör det, bli isolerad och ensam. Sedan kanske han försöker fly bort från livets hårda verklighet med hjälp av alkohol och narkotika.

Detta visar hur viktigt det är att inte låta dåliga erfarenheter orsaka att man slutar upp med att göra ytterligare ansträngningar att skaffa sig verkliga vänner. Det förhållandet att det finns många själviska och ovänliga människor betyder inte att alla är sådana.

Sannolikheten för att en person skall få otrevliga erfarenheter kan naturligtvis öka, om han försöker välja vänner inom en mycket snäv krets. Han kanske begränsar sitt val till människor i en viss åldersgrupp, med viss social ställning eller bakgrund i fråga om nationalitet, ras eller stamtillhörighet. På grund av vissa fördomar kanske han vägrar att sträcka ut vänskapen längre än så. Han kanske betraktar människor utanför den grupp, som han menar är förtjänt av hans vänskap, med misstro och misstänksamhet. När han så får otrevliga erfarenheter av dem som han trodde skulle vara goda vänner, kan han komma att se på ”utomstående” med ännu större misstro och misstänksamhet.

Det är tydligt att det är mycket bättre att ha en sund syn på sina medmänniskor. Bibeln är till mycket stor hjälp, när det gäller att visa oss hur vår inställning till andra bör vara.

Av Skriften får vi lära oss att vår Skapare inte är partisk. Vi läser: ”’Gud [har] icke ... anseende till personen’, utan ... den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.” — Apg. 10:34, 35, 1917.

I enlighet med detta kan vi förvänta att inom alla stammar, nationer och raser finna pålitliga och lojala vänner bland dem som fruktar Gud och verkar för rättfärdighet. Och just så är det. Det förhållandet att människor kan vara olika i fråga om läggning, sedvänjor och levnadsvanor bör därför inte förmå oss att undvika dem. Ibland kan olikheter i personligheterna åstadkomma en fullständigare balans och ta fram de bästa egenskaperna hos båda personligheterna. Tankeverksamheten kan stimuleras, nya perspektiv öppna sig och ett ökat medvetande om andras behov bli följden.

När någon i sitt val av kamrater vägleds av Guds opartiska syn på människor, kommer han inte att försöka skaffa sig vänner på grundval av vad människor äger. Han kommer i stället att se till vad de är som individer. Är de vänliga, hänsynsfulla, förstående och medkännande? Bygger de upp andra genom sina ord och gärningar? Egenskaper av detta slag är en mycket bättre grundval för vänskap än vad en människa kan ha i fråga om ägodelar och inflytande.

Den kristne lärjungen Jakob visade att det i själva verket är orättfärdigt att bedöma en människas värde på grundval av hennes yttre. Detta var en snara som vissa kristna hade fastnat i, och därför säger Jakob till dem: ”Om ... i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: ’Sitt du här på denna goda plats’, men däremot sägen till den fattige: ’Stå du där’, eller: ’Sätt dig därnere vid min fotapall’ — haven I då icke kommit i strid med eder själva och blivit domare, som döma efter orätta grunder?” — Jak. 2:2—4, 1917.

Att favorisera andra enbart på grundval av bemärkthet, överlägsen bildning eller ekonomisk ställning skulle vara i strid mot detta utmärkta råd. Skulle förresten ett förhållande som är byggt på sådana värderingar tåla påfrestningar i tidens längd? Hur skulle det gå om personen råkade i vanära eller förlorade sina rikedomar? Hur skulle det bli om han också enbart var intresserad av vad han kunde få ut av ett visst vänskapsförhållande? Ett av bibelns ordspråk säger rent ut: ”Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.” (Ords. 14:20) Ja, vänskapsförhållanden som är grundade på materiella hänsynstaganden kan snabbt upplösas.

En annan faktor som inte får förbises är att en hård, kärlekslös attityd ofta är vanlig bland förmögna och inflytelserika människor. De förtjänar sannerligen inte särskild uppmärksamhet enbart på grund av vad de har. Om sådana människor å andra sidan visar sig frukta Gud och vara vänliga och kärleksfulla, bör de bemötas hänsynsfullt på samma sätt som alla andra gudaktiga män och kvinnor.

Den som betraktar sina medmänniskor med utgångspunkt från vad han kan göra för dem, i stället för vad han kan få av dem, kommer att löpa mycket mindre risk att bli besviken. En grundläggande orsak till detta är att ”det är lyckligare att ge än att få”. — Apg. 20:35.

Den person som aktivt intresserar sig för andra, oavsett vad dessa kan eller inte kan vara i stånd att göra för honom, blir därför inte bitter. Han har också tillfredsställelsen att veta att hans verkliga belöning skall komma, inte från människor, utan från Gud. Jesus Kristus försäkrade: ”När du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.” — Luk. 14:13, 14, 1917.

Med tiden kom den förbittrade kvinnan, som växte upp i Los Angeles, att inse att tillämpningen av bibelns råd kan förändra ens syn på medmänniskorna till det bättre. Nu är hon inte längre orättmätigt förtretad på andra människor, utan gör vad hon kan för att hjälpa dem att uppnå ett godkänt förhållande till Jehova Gud. Den här kvinnan gläder sig åt att hon funnit verkliga vänner bland dem som strävar efter att leva i harmoni med Guds ord.

Har du erfarit detta? Om inte, varför inte undersöka vad bibeln säger och själv se om ditt liv kan bli rikare och mer meningsfullt?