Att kasta bröd åt små hundar

■ En syrisk-fenicisk kvinna bönföll en gång Jesus Kristus om att befria hennes dotter från demonbesatthet. Till en början avböjde han och sade: ”Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt de små hundarna.” (Matt. 15:26) Varför uttryckte sig Jesus Kristus så?

Som han förklarade för denna icke-judiska kvinna hade han blivit sänd uteslutande ”till de förlorade fåren av Israels hus”. (Matt. 15:24) Judarna betraktade vanligen en icke-jude som om denne vore ett ceremoniellt orent djur, en hund. Men genom att använda uttrycket ”små hundar” undvek Jesus att vara alltför hård. Han talade om hundar, som man kunde ha i hemmet, och inte om vilda hundar på gatan. Men Jesu ord tjänade tydligen ändå till att sätta den syrisk-feniciska kvinnans tro på prov. Och hon ådagalade både en rätt anda och en stark tro. Hon hänsyftade på Jesu ord då hon svarade: ”Det är sant, Herre; men de små hundarna äter faktiskt av de smulor som faller från deras herrars bord.” (Matt. 15:27) När Jesus Kristus hörde detta, lovordade han hennes stora tro och botade hennes dotter. — Matt. 15:28.