Vad säger bibeln?

Skall jorden en dag förintas?

ORÄTTVISOR, krig och brottslighet gör att jorden blir en allt farligare plats för människan att leva på. Men är inte själva jordklotet trots detta ett underbart hem, med dess mångskiftande växt- och djurliv? Ja, det finns så mycket som tillfredsställer människans sinnen — hennes lukt, smak, känsel, syn och hörsel.

Skall vi då tro att jordens Skapare har beslutat att göra ände på höga, snötäckta berg, undangömda gröna dalar, saftiga ängar, frodiga djungler, djupa skogar, palmklädda stränder, brusande vattenfall, slingrande floder, mäktiga sjöar och oceaner, fåglarnas sång och kvitter och tusentals fascinerande djurarters krumsprång och upptåg? Kommer Gud att förinta jorden eller tillåta att människan förvandlar den till en livlös öken? För att få svar på dessa frågor måste vi undersöka hur Gud ser på det han har skapat.

De första kapitlen i bibeln berättar om de fortskridande åtgärder som Gud vidtog för att göra jorden till ett lämpligt och behagligt hem för människan. Efter fullbordandet av varje skapelseperiod förklarade han att det han skapat var ”gott”. Det finns ingenting i den Heliga skrift som antyder att Gud har kommit att betrakta hela den jordiska skapelsen som oduglig ända från första början och att den därför endast förtjänar att förintas.

Bibeln visar tvärtom att Jehova Gud har djup omsorg om hela sin skapelse. Inte ens det som händer de förnuftslösa fåglarna undgår hans uppmärksamhet. Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde? Likväl skall inte en av dem falla till marken utan er Faders vetskap.” (Matt. 10:29, NW) Också djurens känslor är av betydelse för honom. Den lag som Gud gav israeliterna uppmanade dem att ha medkänsla med djuren. De fick inte ta en sårbar fågelmamma som låg på ägg eller ungar i sitt bo, utan de skulle låta henne flyga, så att hon kunde föda upp fler ungar. (5 Mos. 22:6, 7) Gud förbjöd att man sammanokade en oxe och en åsna framför plogen — det svagare djuret fick inte utsättas för påfrestningar. (5 Mos. 22:10) Man fick inte binda till munnen på en oxe som tröskade säd. Djuret fick inte plågas genom att det hindrades att äta något av den säd det tröskade. — 5 Mos. 25:4.

Allt detta illustrerar att Jehova Gud är intresserad av det han har skapat. Han ser inte med gillande på att människan fördärvar jorden och hänsynslöst dödar djuren. Bibeln säger oss att det är Guds uppsåt att ”fördärva dem som fördärva jorden”. (Upp. 11:18) Vidare heter det: ”Ty så säger HERREN [Jehova], han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos.” (Jes. 45:18) Han kommer således aldrig att tillåta att människorna totalt förstör det han har skapat.

Men kan inte tillintetgörelsen av dem som fördärvar jorden innebära tillintetgörelse också för själva jordklotet? Detta kan besvaras med motfrågor: Skulle de som fördärvar jorden verkligen kunna tvinga Gud att förstöra sitt eget goda verk? Skulle deras handlingssätt kunna förmå honom att handla tvärtemot sitt eget tillkännagivna uppsåt med jorden?

Att slutet för dem som fördärvar jorden inte betyder tillintetgörelse för jordklotet framgår av det som hände i Noas dagar. Förmedelst en global översvämning tillintetgjorde Gud en värld av våldsinriktade människor. Men han bevarade den rättfärdige Noa och sju av hans familjemedlemmar vid liv, och även grundläggande djurarter.

Aposteln Petrus använde det som hände på Noas tid som ett exempel på vad som skulle ske i framtiden. Han skrev: ”Den tidens värld [led] tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten. Men i kraft av samma ord förvaras de himlar och den jord, som nu finns, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag.” — 2 Petr. 3:6, 7, NW.

Lägg märke till att liksom det var i fallet med syndafloden, så riktas den kommande tillintetgörelsen inte mot alla människor och övriga skapelser på jorden, utan mot de ”ogudaktiga” människorna. Den bokstavliga jorden blev inte tillintetgjord på Noas tid, och den kommer inte att tillintetgöras i framtiden. Men varför heter det då i 2 Petrus 3:10 (NW): ”Himlarna [skall] försvinna med ett kraftigt, väsande ljud, men de starkt upphettade elementen skall upplösas, och jorden och de verk som är på den skall bli avtäckta”?

Eftersom det är Guds uppsåt att jorden skall vara bebodd, bör dessa ord förstås på ett symboliskt sätt. Vi kan finna motsvarande uttryck i andra delar av bibeln. I Jesaja 13:13 heter det till exempel beträffande Guds dom mot Babylon: ”Jorden skall bäva och vika från sin plats — genom HERREN Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag.”

När Babylon föll för mederna och perserna år 539 f.v.t., var det inte den bokstavliga jorden som bävade och vek från sin plats. Men detta hände sannerligen med Babylons jordiska domän. Sedan Babylon besegrats, förlorade det herraväldet över en stor del av jorden och blev blott och bart en provins i det persiska väldet.

Likaså är det uttalande som beskriver tillintetgörelsen av ”de himlar och den jord, som nu finns”, symboliskt. Enligt bibelns språkbruk betyder ordet ”jord” ibland helt enkelt människorna på jorden. Vi läser till exempel i 1 Moseboken 11:1: ”Hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.” Till vilka eller vad har då människorna, som utgör ”jorden”, satt sin tillit och vädjat om hjälp? Mänsklighetens historia visar att de har hoppats på att deras mäktiga regeringar, ”de överordnade myndigheterna”, skulle hjälpa och beskydda dem. (Rom. 13:1, NW) Dessa regeringar är alltså ”himlarna”, som skall försvinna ”med ett kraftigt, väsande ljud”. Också ”jorden”, som består av de ogudaktiga människorna, kommer att förgås. ”Jorden [det mänskliga samhället] och de verk som är på den skall bli avtäckta.”

Detta innebär inte att den symboliska jorden och dess verk bara skall svedas av och ligga där blottlagda. Nej, de skall bli funna eller ”avtäckta” av elden som brännbart material. Den tanke som förmedlas av ordet ”avtäcka” påminner om det som aposteln Paulus framhåller i 1 Korintierna 3:13 (NW): ”Vars och ens verk [skall] bli uppenbart, ty dagen skall avslöja det, ty det kommer att uppenbaras medelst eld; och elden själv kommer att visa hurudant vars och ens verk är.”

Sedan de symboliska himlarna har försvunnit och de ogudaktiga människorna tillintetgjorts, kommer vår planet jorden att göras till ett mycket ljuvligt hem för alla som söker göra Guds vilja. Jorden kommer att förvandlas till ett paradis och befrias från all sorg, smärta, sjukdom och död. — Upp. 21:4.

Jorden skall således bestå, i överensstämmelse med Guds uppsåt. Om du önskar bli en bestående del av hans skapelse, rätta dig då efter det inspirerade rådet: ”Gör ... ert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid.” (2 Petr. 3:14, NW) Ja, ta reda på vad Guds vilja är och bestäm dig för att göra den.