Vad säger bibeln?

Kan en kristen avlägga ed?

EN ED har definierats som ”en högtidlig vädjan till Gud eller till någon vördad person eller sak att bevittna ens fasta föresats att säga sanningen eller hålla ett löfte”. Vad anser du om att avlägga ed? Somliga religiösa grupper, till exempel mennoniterna och kväkarna, vägrar att avlägga ed. Och eftersom vissa individer har samvetsbetänkligheter mot att gå ed, godtas ofta sanningsförsäkran som ett alternativ.

Man har påstått att Jesus Kristus i sin bergspredikan förbjöd sina efterföljare att avlägga ed. Jesus sade: ”Ytterligare haven I hört, att det är sagt till de gamle: ’Du skall icke svärja falskt’, och ’Du skall hålla din ed inför Herren.’ Men jag säger eder, att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är ’Guds tron’, ej heller vid jorden, ty den är ’hans fotapall’, ej heller vid Jerusalem, ty det är ’den store Konungens stad’; ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart; utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.” — Matt. 5:33—37; jämför Jakob 5:12.

Menade Jesus att det är orätt av hans efterföljare att avlägga någon som helst ed? Nej, vi kan inte dra den slutsatsen — av olika skäl. Tänk på följande: På inemot femtio ställen i Skriften omtalas det att Jehova Gud själv avlägger ed. Den kristne skribenten till Hebréerbrevet framhöll till exempel att ”när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv — eftersom han icke hade någon högre att svärja vid — och sade: ’Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.’” (Hebr. 6:13—18) Bibeln visar att också människor har avlagt eder som varit godtagbara för Jehova. Abraham svor vid Gud, och under vissa omständigheter krävde den mosaiska lagen att individer avlade ed. (1 Mos. 21:23, 24; 2 Mos. 22:10, 11; 4 Mos. 5:21, 22) Inte ens Jesus Kristus hade något att invända, utan svarade, då den judiske översteprästen förklarade: ”Vid den levande Guden ålägger jag dig att under edlig förpliktelse säga oss om du är Kristus, Guds Son!” (Matt. 26:63, 64, NW) Hur skall vi då förstå Jesu ord om att ”icke svärja”?

Lägg märke till att Kristus talade om att svära vid himmelen, jorden, Jerusalem, ja, till och med vid ens eget huvud. På den tiden, under Jesu jordiska tjänst, var det tydligen så att många gav eftertryck åt varje förklaring med en ed. Det var som om man för att bli trodd måste svära på varje påstående man gjorde. Sådana eder behövdes inte, om människor höll sig till sanningen och menade vad de sade. När Kristus därför sade: ”Sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej”, menade han att människor skulle vara uppriktiga i sitt tal. Det tycks inte vara så att hans ord var riktade mot att avlägga högtidliga eder vid domstol.

Tänkande kristna överväger saken i ljuset av bibelns principer, innan de avlägger någon svuren ed. De finner då att somliga eder inte är godtagbara enligt Skriften. Under Tredje rikets tid måste till exempel alla tyska soldater avlägga denna ed: ”Jag svär vid Gud denna heliga ed: jag skall ägna det tyska rikets och folkets Führer, Adolf Hitler, överbefälhavare över de väpnade styrkorna, obetingad lydnad och vara redo som tapper soldat att när som helst ge mitt liv för att hålla denna ed.” En person som överlämnat sig åt den allsmäktige Guden kan inte förplikta sig att obetingat lyda en syndfull människa, eftersom Jehova kräver ”odelad hängivenhet”. (5 Mos. 5:9, NW) Skulle det dessutom vara tillbörligt för en sann kristen att bli indragen i världens konflikter? Jesus sade ju att de kristna inte skulle vara någon del ”av världen”. (Joh. 15:19; Jak. 1:27; Jes. 2:4) Därför vägrade trogna kristna Jehovas vittnen i Tyskland, fastän de blev svårt förföljda, att svära en ed som förpliktade dem att lyda Adolf Hitler.

En sann kristen kan följaktligen inte avlägga en ed som skulle kunna medföra att han blir indragen i världens konflikter eller obetingat måste underkasta sig en annan människas vilja. Men hur förhåller det sig om ett land kräver att en ed måste avläggas av dem som önskar bli medborgare i det landet? Kan en åt Gud överlämnad person avlägga en sådan ed med tyst förbehåll, i det han tänker att hans ålder, kön eller andra faktorer gör det föga troligt att det han svurit någonsin kommer att krävas av honom? Varje individ måste själv fatta sitt beslut, men en kristen kan inte svära en falsk ed av något som helst slag, även om hans vägran att göra det leder till att han nekas medborgarskap. — Ef. 4:25; jämför Hosea 10:1, 4.

En medborgare i Förenta staterna som önskar få pass för att resa utomlands finner följande ed i ansökningsformuläret: ”Jag svär (eller försäkrar) högtidligen att jag skall understödja och försvara Förenta staternas konstitution mot alla fiender, utomlands och i hemlandet, att jag skall vara den huld och trogen och att jag fritt ikläder mig denna förpliktelse, utan något tyst förbehåll eller någon avsikt att draga mig undan, så sant mig Gud hjälpe.” Om en sökande har betänkligheter mot denna ed, kan han stryka den i ansökningsformuläret, och passet kommer inte att förvägras honom av det skälet.

En gudfruktig människa begrundar också lämpligen den ståndpunkt som uttrycks i dessa ord av Jesus Kristus: ”Given alltså kejsaren, vad kejsaren tillhör, och Gud, vad Gud tillhör.” (Luk. 20:25) Den kristne kan inte med gott samvete svära vid något som strider mot Guds lag. Men han kan avlägga en ed om att ”understödja och försvara” de bestämmelser i landets lag som inte strider mot Guds lag. Upplysta nationer som beviljar sina medborgare religionsfrihet kräver inte av de kristna att de skall göra sådant som strider mot deras på bibeln grundade trosuppfattningar eller deras förpliktelser mot den allsmäktige Guden.

Men hur kan en kristen ”understödja och försvara” lagen eller konstitutionen i ett land där det råder religionsfrihet? Genom att ådagalägga ett rätt och lagenligt uppförande, som också är i harmoni med Guds lag. Han kan också göra detta genom sina ord och uttalanden, vilket inbegriper att avge ett sanningsenligt vittnesmål inför domstol. Ingen kan rimligtvis göra invändningar mot att en kristen svär att göra något som Gud förväntar att han skall göra, och Kristi efterföljare måste visa relativ underdånighet under de styrande myndigheterna. — Rom. 13:1.

Det finns naturligtvis många olika slags eder. Vissa fackföreningar i USA kräver till exempel att medlemmarna skall svära denna ed: ”Jag skall vara den huld och trogen och inte på något vis sätta dess intressen på spel.” I praktiken innebär detta vanligtvis att medlemmarna inte skall ta del i något strejkbryteri eller liknande åtgärder som kan anses vara till förfång för fackföreningen. Om en gudfruktig person finner att han kan rätta sig efter denna ed, utan att detta kommer i konflikt med hans kristna verksamhet, kan han välja att avlägga den.

Det är således individens samvete som kommer in i bilden, närhelst det blir fråga om att avlägga ed. Naturligtvis kommer en åt Jehova överlämnad person att ta hänsyn till bibelns principer. Detta är, när allt kommer omkring, absolut nödvändigt, om han skall kunna bevara en nära samhörighet med Gud.