En påtaglig skillnad

FOLK i allmänhet över hela jorden blir mer och mer intresserade av ”utvecklingsländerna” i Afrika. Det är då inte förvånande att man frågar sig i vilken utsträckning man bör ge äran för dessa framsteg åt kyrkornas missionärer i det förflutna, som strävade efter att göra ”kristna” av de infödda afrikanerna. En sociolog, Stanislav Andreski, skriver i The African Predicament:

”Det finns millioner hängivna kristna som finner de europeiska invånarnas religiösa ljumhet mycket upprörande och blir chockerade av att se européer dricka sprit och ligga och lata sig lätt klädda kring sina swimmingpooler, när de i stället borde gå i kyrkan. Men det kan ändå inte sägas att den kristna tron har haft något större inflytande på de mänskliga relationerna i Afrika. Liksom i andra delar av världen är religionen för det stora flertalet en fråga om ritual och några få tabun — mestadels utan någon etisk betydelse. Missionärerna har lyckats få folk att skämmas över nakenhet (vilket i förbigående sagt var ett av skälen till att de under den första tiden fick ekonomiskt bistånd från tygfabrikanterna), men inte över polygami. Och när det gäller ärlighet och sannfärdighet mot andra än släktingar eller flit i arbetet, skulle man kunna tro att missionärerna inte alls varit här.” — Sid. 83.

Detta betyder emellertid inte att det inte finns några som helst bevis på sann kristendom, det slag av kristendom som i det första århundradet hjälpte människor att ändra sina moralvanor, sin syn på livet och sin inställning till arbete. Samma äkta kristendom, som är grundad på Guds ord, frambringar fortfarande sådana goda resultat, och skillnaden är tydligt iakttagbar.

Doktor Norman Long dryftar i sin bok Social Change and the Individual (1968) vad han lade märke till vid en noggrann undersökning av den sociala och religiösa situationen i ett afrikanskt landsbygdssamhälle, ett samhälle där många av Jehovas vittnen bor och tillämpar kristendomen. Lägg märke till skillnaden beträffande ärlighet och pålitlighet. I förordet till boken heter det: ”Kort sagt, medan icke-vittnen endast kan lita på sina släktingar (och inte alltid på dem), kan vittnena lita både på sina släktingar och på sina medvittnen.” Hur förhåller det sig med månggifte? Doktor Long skriver: ”Jag kan inte här i detalj gå in på innehållet i den sociala etik som predikas av Jehovas vittnen. ... Men denna etik lägger stor vikt vid familjekärnan som en kristen grundenhet ... och förbjuder äktenskap med mer än en kvinna.” — Sid. 78.

Är skillnaden märkbar också när det gäller andra sidor av livet, till exempel villigheten att arbeta? Doktor Long framhåller: ”Det tycks som om Jehovas vittnen anbefaller en viss livsstil. Ett vittne bör vara välklätt (vilket för män innebär att ha på sig kavaj och slips, i synnerhet när han är ute och predikar eller är med vid religiösa möten) och ha rena vanor. Han bör vara uppmärksam på sin familjs behov, både andliga och materiella. ... Jehovas vittnen betraktar inte vardagslivet såsom åtskilt från det religiösa livet. För dem är det i stället en utvidgning av deras religiösa strävanden: Att vara medlem av den nya världens samhälle innebär andligt framåtskridande och löfte om ett nytt liv, men detta inbegriper också en viss praktisk inriktning gentemot livet i denna världen. ... Man sätter värde på tid och pengar och bör inte slösa med dem; de bör hjälpa en att göra framsteg i andligt, socialt och ekonomiskt avseende. Man lägger hela tiden eftertryck på individualism och flit, och kyrkans organisation och fostran verkar för att upprätthålla gruppens värden.” — Sid. 215, 216.

Anstränger man sig då för att lära sig läsa och skriva? Författaren framhåller: ”Varje medlem måste vara väl bevandrad i bibeln och måste förvärva förmågan att undervisa andra, och för att göra det måste han kunna läsa skriftställena. Därför ger alla församlingar undervisning i läsning och skrivning och håller speciella bibelstudiestunder.” Vad har detta lett till? ”Om vi jämför vittnen med icke-vittnen i kommunen, när det gäller läs- och skrivkunnighet och bildningsnivå, finner vi att 87,2 procent av de manliga vittnena och 31,9 procent av de kvinnliga vittnena är läs- och skrivkunniga jämfört med 51 procent manliga och 11,7 procent kvinnliga icke-vittnen.” — Sid. 157, 216.

Ju mera man riktar uppmärksamheten på Afrika, desto mera uppenbart blir det alltså vilken oerhörd skillnad den sanna kristendomen åstadkommer!