Vad har nutidsmänniskan åstadkommit?

BEHÖVER nutidsmänniskan verkligen Gud? Många människor i våra dagar säger i själva verket: ”Nej, jag kan klara mig utan Gud. Han behövs verkligen inte för mitt liv och min lycka.”

Många har denna uppfattning på grund av nutidsmänniskans överväldigande tekniska och vetenskapliga bedrifter. Dessa bedrifter, anser man, gör Gud överflödig.

Många människor som lägger märke till de fruktansvärda förhållanden som råder i världen menar också att de kan klara sig utan en Gud som tillåter sådant att existera.

Är detta giltiga skäl för att mena att vi inte behöver Gud?

Nutidsmänniskan har visserligen åstadkommit mycket som man förr i tiden trodde att endast Gud kunde göra. Med hjälp av modern teknologi kan människan bygga skyskrapor, dämma upp mäktiga floder och lysa upp hela städer. Människor på var sin sida av jordklotet kan ta upp en telefonlur och tala med varandra. I själva verket kan människan i sitt vardagsrums avskildhet med hjälp av TV-mottagaren betrakta händelser som inträffar snart sagt var som helst på jorden.

På många platser lever genomsnittsmänniskan bättre än somliga kungar i forna tider. Hon åtnjuter fördelarna av centralvärme, luftkonditionering, elektriska spisar, kylskåp och andra liknande anordningar. Bilar och flygplan förflyttar snabbt människor till avlägsna platser. Människan kan till och med färdas till månen!

Dessa och andra bedrifter har fått många människor att dra slutsatsen att även om människan i forna tider kan ha behövt Gud, så kan nutidsmänniskan klara sig utan honom.

Men bör man ge människan hela äran för hennes bedrifter? Varifrån har människan fått sin underbara hjärna till att tänka ut hur hon skall uträtta saker och ting? Och varifrån har hon fått råmaterialet att tillverka kylskåp, bilar och andra moderna uppfinningar av? Har människan själv skapat det? Detta är något att tänka på.

Det är också något annat man bör beakta. Varför har människan, trots att hon åstadkommit märkliga ting på vetenskapens och teknologins områden, misslyckats så ömkligt med att åstadkomma varaktig fred människorna emellan?

Se dig bara omkring i våra dagars värld. Skilsmässofrekvensen, antalet upplösta hem, den sexuella omoraliskheten och könssjukdomarna ökar. Familjeliv och moralbegrepp bryter samman. I vissa skolor räknar man med att hälften av eleverna kommer att ådra sig en venerisk sjukdom!

Städerna urartar också. Brottslighet och våld på gatorna gör det riskfyllt för millioner människor till och med att gå till butiken på hörnet för att köpa en brödlimpa. ”Fruktan råder på gatorna. ... Folk undviker gatorna när det är mörkt och mer och mer också under de dagsljusa timmarna”, framhöll senator Mike Mansfield i Förenta staterna. New York Times meddelade: ”I nästan varje hörn av jorden lägger man märke till en anda av intern laglöshet.”

Krig, revolutioner och schismer i större skala bryter ständigt ut på jorden. Många människor fruktar för hotet om en kärnvapenkatastrof, och detta med goda skäl.

Visar dessa förhållanden verkligen att vi inte behöver Gud? Eller ligger felet i att människan har försökt lösa sina svårigheter utan att ta hänsyn till Guds uppsåt? Och kan det vara så att ett av skälen till att Gud har tillåtit dessa svårigheter för en tid är att visa människan att hon verkligen behöver Gud?