Hur utövar religionen sin ledning?
YTLIGT sett förefaller det som om de politiska härskarna styr religionen. Och i vissa fall förhåller det sig så. Men varför har somliga härskare över huvud taget varit i stånd att härska, särskilt diktatorer i sådana länder som gör anspråk på att vara kristna?
Beror det inte på hur religionen har styrt människors tänkesätt? Religionen har faktiskt påverkat människors sinnen så att diktatorer kunnat gripa och behålla makten. Den har fått dem att förlita sig på att de politiska ledarna skall införa de samhälleliga förhållanden som folket önskar sig.
De religiösa ledarna själva har med få undantag prisat de politiska ledarna och rättat sig efter dem. Ibland tar prästerna till och med direkt del i politiken genom att säga till sina hjordar hur de skall rösta.
När en diktator kommer till makten och lovar folket sådant som de vill ha, kommer därför många att följa honom. Men vad händer om denne diktator vill ha krig? Prästerna har påverkat folk till att underordna sig också detta.
Ibland går de politiska ledarna alltför långt. De gör sådant som prästerskapet inte tycker om. Men vem var i första hand ansvarig för en sådan klandervärd regerings tillvaro? Kunde exempelvis Hitlers regering ha utövat sådan makt, om det stora flertalet av prästerna inte hade uppmanat eller tillåtit sina hjordar att understödja honom? Stärktes inte nazismens ställning av konkordatet mellan Hitler och Vatikanen?
Kunde kommunismen ha kommit till makten i Ryssland, om kyrkan där inte hade understött de mäktiga jordägarna och andra förtryckande element till den grad att reaktionen var oundviklig? Kunde kommunismen ha fått fotfäste i Kina, om inte folket där hade rönt en sådan behandling från kristenhetens nationers sida?
Några av de radikalare prästerna i våra dagar rekommenderar till och med revolution. Men innebär det verkligen något nytt att de handlar så? Leder de inte bara människorna till en annan form av själviskt styre i stället för att rikta deras uppmärksamhet på den sanna befrielse som omtalas i Guds ord, bibeln?
Och hur är det med moralen? Vad händer med kyrkomedlemmar som hänger sig åt otukt, äktenskapsbrott och pervers sexualitet. Förblir de inte i de flesta fall medlemmar med gott anseende? Är inte denna kyrkosamfundens underlåtenhet att ge tuktan och vägledning i moralfrågor en av de större orsakerna till de veneriska sjukdomarnas, de utomäktenskapliga födslarnas och aborternas oroväckande ökning i kristenheten?
Situationen i våra dagar är exakt densamma som den var strax innan Israels folk fördes i fångenskap till Babylonien och deras huvudstad, Jerusalem, blev förstörd. Bibeln säger om denna tid: ”Både profeter och präster äro gudlösa.” — Jer. 23:11.
Vilka förhållanden ledde detta till? Bibeln svarar: ”Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd.” — Hos. 4:2.
Sanningen är att det religiösa prästerskapet inte har bevarat sig trogna mot Gud i våra dagar, precis som det var i det forntida Israel. De har inte lärt sina hjordar sanningarna från Guds ord, och de rättar sig heller inte själva efter bibeln. De har blivit mer intresserade av att göra vad de själva anser, i stället för att göra vad Gud säger att de skall göra.
Detta betyder inte att det inte alls har funnits några präster som har uttalat sitt ogillande av de avskyvärda ting som bedrivits i Guds namn. Uppriktiga män i regeringsställning har också försökt råda bot på förhållandena. Men den förhärskande andan av kompromiss och själviskhet och det system som har utvecklats under århundraden av förakt för rätta principer har lamslagit dem som velat reformera kristenheten.
De kanske sorgligaste följderna av religionens misslyckande har att göra med mänsklighetens krig. Vi kan få en klarare uppfattning om detta genom att undersöka vittnesbörden. Vilken roll har till exempel religionen spelat i förbindelse med Vietnamkriget?